Lördag

Att sitta på tunnelbana

Jag har hunnit med mycket sedan sist

Doften av regn och brand
har fastnat efter helgen
och ljudet av skratt, gotlandsminnen
och det är nästan så att jag rabblar
landochstad-fraser
i sömnen

Det är konstigt
hur jag fungerar
faktiskt
för när jag inser att för att något nytt
ska ta vid
måste någonting ta slut
och jag
hatar när saker och ting når sitt slut
när vardagar försvinner
för jag vet att jag för det mesta
glömt att uppskatta det där stora i det lilla
att jag kommer sakna att ta tunnelbanan
ut till kollektivet
och trion
som varit en kvarvarande låga
från gotlandslivet
det där med ord
dörr i dörr
vägg i vägg
längs samma räls
liksom

men ändå vet jag att kontentan
av det jag är rädd för att förlora
aldrig går förlorat
om jag håller det
tillräckligt hårt

Efter en vecka av alldeles för många
platser
alldeles för många laster att lasta
för många framtider
att balansera i samma hand

andas
jag
ut



Och nu sitter jag här
i vårt nya hem och känslan har redan satt sig
känslan av vårt
och också lite av vår
efter en snöstorm
lite som att
efter storm kommer stillnaden
och solen
och värmen
och skimret av något nytt
som ibland är vackrare än något annat

Det är kaos i vår lägenhet

För att gå ifrån min egen frustration ett tag (som jag så fint skrikit ut här på bloggen).
Och för att peppa mig själv lite (för att skrika tillbaka att jag är mycket mer än vad jag tror)


.


Att skriva personliga brev måste vara bland det nyttigaste jag gjort.
Att skriva ner mina val, mina erfarenheter och mina mål gör att jag inser hur mycket jag har gjort, vilka otroligt bra och viktiga val jag gjort, och att jag faktiskt är påväg åt rätt håll. Jag kan se att hur mycket jag än velat vid varje vägskäl, hur mycket jag än våndats över vilket håll jag ska gå, så ser jag nu att jag alltid har gått åt det hållet som jag blickar åt nu.

Och då tänker jag
då vet jag
att det kommer ordna sig den här gången också.
Jag kommer välja
och även om det skulle bli fel, lite tokigt, snett och vint
ja, då kommer inte det vara någon katastrof det heller.
Då kommer jag välja
pånytt
igen

Jag önskar jag var en sån som
ringde
smsade
hälsade på
som kom ihåg
födelsedagar
årsdagar

Jag önskar jag var en sån som
hann med
vände på timmar och minuter
hann med
alla måsten
alla jagvill
alla
nödvändigheter
sådant som jag måste göra för annars dör jag
kanske

Jag önskar jag var en sån som
gick med huvet högt
som aldrig blundade
som skrek ifrån
när andra bara trampar trampar trampar
klampar
ner
mig

Jag önskar jag var en sån som
läste klart alla böcker i bokhyllan
som skrev färdigt varje historia
som gjorde saker och ting i tid
eller helt utan att fundera över
den där jävla tiden
som bara går
som bara är

Jag önskar jag bara var
en sån
som
gör så mycket roligt hela tiden
som reser utomlands
solar
ser nya saker
lär mig om sådant jag inte hade en aning om

Jag önskar jag var en sån som
bara är
allt det där
som hon önskar att hon var

Varbergshelgen blev inte riktigt som jag tänkt mig
(när blir saker egentligen det, kan man ju fråga sig)
det blev inga kalas, utan jag fick nöja mig med ett
ja må hon leva
en överraskad min
och sedan en hel massa sovande
till ljudet av födelsedagsfirandet i rummet bredvid
och några matta dagar senare
inser jag att ibland kan man faktiskt välja
att jag bestämmer faktiskt över mitt eget liv
fastän det otroligt ofta är svårt att veta hur jag ska använda
den makten
för jag glömmer liksom bort att lyssna istället för att tänka
att känna istället för att fundera

och även om det idag och imorgon inte betyder någonting
så tror jag att det är viktigt att komma ihåg,
för andra dagar när skillnaderna är större,
det där som så fint står skrivet på lillebrors arm
"I am the captain of my soul
I am the master of my fate"

"Kom ihåg att le åt livet"
Det står med snirkliga bokstäver
som inte är mina
några sidor in i min skrivbok
och jag ser det som en fin påminnelse
på en fin helg

En fin helg i Stuvstakollektivet
som fylldes av skrivare och gotlandsröster
och de sa
att de inte heller har en jävla aning
om vad hösten kommer föra med sig
och sedan spelade vi sånt är livet
tills all oro dunstade
mellan våra lyckliga rörelser

Jag grät lite och häftigt
skrattade mest hela tiden
pratade
sjöng
dansade tills fötterna värkte
och målade läpparna röda
som jordgubbar

Hela mitt spektra ryms med er

och att få stanna bergochdalbanan
på en plats med er
är nog det bästa jag gjort
på riktigt riktigt länge



Tack, fina fina ni.

Mina bergochdalbanor blir ibland oerhört tröttsamma.
Så ibland väljer jag att kliva av, mitt i en tvär nedförsbacke
för att gå och köpa lite popcorn istället.

Att ha sin lillebror på besök

Jag bakar kladdkakemuffins i brist på kakform
och jag fotograferar i brist på ord
och funderar
då jag inte har så mycket att säga
just nu

Det är kanske den där söndagsdimman
som hängde sig kvar runt mig
trots att den försvann och släppte fram himlen
där ute

Det är kanske den där tröttheten på att alltid vara
här
och
där och överallt
på samma gång
och att man trots allt pusslande
inte får ihop det
ändå

Men just nu doftar det av bak
och av sol i lägenheten
så jag ska inte säga att jag har något emot
den där dimman

Ibland är det bara skönt
när det mulnar på.

Den som vill byta mina ord mot bilder kan gärna kika in på min nystartade fotoblogg: litesomatt.blogg.se
Den har som syfte att få igång det där fotograferandet
och ge det ett forum och en plats att placera dem på.
Jag hoppas det fungerar.

Ta er gärna en titt, och tjata gärna när det börjar bli långt mellan inläggen.

Nu har frustrationen fått stå och stampa för länge. Fått för mycket plats.
Så det är dags att prata om något annat.
Något som liknar vår.

Jag börjar morgonen med tidiga jag-är-sjuk-idag-samtal
vaknar till ett slag
när solen faktiskt smyger sig in under rullgardinen
och jag tittar på klockan och ler sedan med hela kroppen
trots hostan som rosslar och magen som kniper och
snuvan som kväver
så längtar varje cell
större
än
allt
det
där

Jag blundar
lyssnar på vårfåglarna utanför
ser på hans sovande gestalt bredvid
på min kudde
och tänker igen på allt som kommer
på allt som är
på allt som varit
och på det faktum att
det kommer att bli vår igen
solen kommer att värma och vattnet
kommer bli rinnande forsande flödande
igen

det kommer att bli vår igen
och jag vill va med



(och sedan är det ju det där nya projektet jag jobbar på som jag snart, alldeles snart, kommer meddela om här. men den ska få gro, lite till, först)