Snörus och snöbus

Det har blivit vinter på Gotland.
Jag vaknade igår morse, med närhetsvärme och skymten av snöklädda trädtoppar. Vi kikade ut, såg flingor dala, eller snarare rusa i havsvindarna, och fåglarna vila sina vingar på fönsterbrädet klätt i fågelföda.



Det är skrivarvecka nästa vecka och det känns oerhört skönt att få ägna sig åt att skriva och läsa efter eget schema och behov och inspiration. Det blir också en helg i Stockholm där vi är ett helt gäng som ska se Säkert! och bara mysa och skriva. Blir spännande att flytta skrivarvardagen med delar av klassen till en annan miljö.

För övrigt; igår hade vi uppläsning inne i Visby! Det blev faktiskt riktigt lyckat. Tjugo personer trängdes i valvet på Hedbergs Café för att lyssna på våra texter, och det var jättekul verkligen. Känns som att man växer hela tiden, med sina texter och med att läsa upp. Så det känns bra att vi har två uppläsningar till innan jul.

Hm hm hm. Annars har det varit lite humörsvängningar den senaste veckan. Jag tror att det är vintermörkret som smygit sig på med det årliga omotiverade deppet. Men jag inser också att jag kan bestämma hur mycket av det som jag låter styra mig. Jag menar, jag är ju glad och lycklig i övrigt, så varför deppa utan annan anledning än att det är mörkare under dagarna? Jepp, Hanna försöker sig på att vara optimist, eller kanske snarare realist, vad man nu vill kalla det.



Okej. Slut på ordbajs.

Bubblor, som sagt.

Kärleksbubblor, söndagsdimmor och eftermiddagste till frukost. Två, tre blir sju blir söndagsmys med tända ljus, skratt mellan allvarsblocken, viktighetsstroferna, och musikmåsten. Kalla händer runt varma koppar, ben uppdragna till hakan, och ett fallande mörker utanför som bara

förstärker ljusen.

Från rosornas stad till björkarnas stad, bytte ut havsbrus mot älvens sorlande fors, och internatfamilj mot blodsband och årsbroderande vänskapsband, och bytte ut höstlövsfall mot snöflingedalande. Och sedan, tillbaka igen, lämnande vissa saker (vissa skatter) kvar, där, och någon annanstans, men packade ner desto mer, fyllde resväskan till alla bredder.

Jag har varit hemma, och kommit hem. Nu sitter jag här, i ett rum lite mer präglat av Hanna. Men med en förkylning på halsen, bokstavligen. Var väl rätt väntat antar jag, jag kände att det var på gång under lovet men sen bröt det ut igår kväll. Så jag kurerar mig idag, dricker te, sover, skriver, läser, blundar, drömmer.


Dagens mantra;
"I am the master of my fate
I am the captain of my soul"

Längtar.
Jag längtar efter att få komma tillbaka till norr och spendera sömnlösa nätter med välbekanta fnitter och famnar, att få vakna på lördagsmornarna till ljudet av klirrande porslin och radiobrus och steg på nedervåningen, att få se efter hur det känns. Att promenera på gator jag egentligen har nött ut mina skor och steg längs men som bara måste gås på igen, att bli hårt hållen av barnafingrar och lyckligt lottad av barnaskratt och barnabus vid husknutarna, att höra diskmaskinen surra. Jag längtar efter farmors rappa steg i lägenheten på Karlgårdsvägen och förhoppningsvis doften av våfflor (en kärleksfull hint till dig farmor), att få sitta mittemot mormor vid köksbordet nere på Västomån och lukta matos och hemtrevlighet resten av dagen, att ta bilen och köra välkända mil. Jag längtar efter att få vara (en liten, barnslig) storasyster, att driva lillebror till vansinne och uppleva kittelkrig och saknadsskratt, att sitta kvar vid middagsbordet i flera timmar med samtal om livet och det, att se romantiska komedier romantiskt drama med tacksamt sällskap (ingen pik mot er mina internatvänner), att se romantik. Jag längtar efter pappas söndagsrätter, att se honom sova i soffan klockan nio en fredagskväll framför tv-programmet han själv valt, att få uppleva morsomsorg på nära håll, att höra mammas tonårsfnitter i takt med mitt eget, att återse tonårsrummet.

Jag längtar efter att landa på flygplatsen, dra in norrlandsluften (som säkerligen kommer vara kall men) som doftar minnen, att landa och inse att
jag har två lyckliga världar att flyga mellan.

med andra ord kommer det ta ett tag innan jag lär mig sova om nätterna med dessa i mitt sällskap. Ds.

och alla poeter jag längtade efter höstliga tonårsnätter
framför ett fullt word-dokument
och jämsmed en klocka som gick alldeles för sakta och för fel
alla dem är här nu

Tycker ni också att det är dags för lite kvalité i Melodifestivalen? Då ska ni rösta på Jennie och Madeleine i webbjokern!!! Det gör ni genom att smsa 171 till 72211! Ni kan se bidraget här;

http://svt.se/2.143213/finding_neverland_-_here_i_am?lid=puff_2184421&lpos=lasMer

SÅ RÖSTA! Vill också tillägga; Madz och Jennie - ni är så sjukt bra! Älskar verkligen låten! SÅ RÖSTA RÖSTA RÖSTA RÖSTA!!


(slut på reklam)

Sitter och redigerar bilder för fulla muggar nuförtiden. Skönt att ha den tiden att göra sånt faktiskt. Och lära sig det, har ingen aning om det blir bra eller inte det jag redigerar men. Här kommer en bild på Frida som jag just nu håller på och jobba med. Kan inte bestämma mig om den ska vara i svartvit eller färg. Vad tror ni?

Älskar dessa eftermiddagar när solen lyser rakt in i mina fönster, när jag kan sitta i det ena och blunda och bara inspireras av trädens vajande och solkatterna på väggen.

Att ligga på en brygga en stjärnklar natt
prata sommarminnen
tända ljus för dem
och välkomna hösten och färger och nya minnen med öppna armar
med skratt

Att ligga på en brygga
se stjärnfall
men missa ljuset av det
bara för att komma någon annan
lite längre bort
närmre
det var kanske värt det
jag vet inte

men att ligga där
med människor som skrattar som tystnar som skriver
tillsammans
och känna att allt, precis allt
sker just nu
just precis här
och
att jag inte vill vara någon annanstans

Att ligga på en brygga
en stjärnklar natt
och titta på himlar tillsammans

.. att det här, det här är det bästa jag gjort i mitt liv. Jag är så sjukt glad att jag är här!

Jag vet, bloggen har gått i ide. Ska försöka blåsa lite liv i den.


På mitt senaste inlägg fick jag en kommentar från en ny läsare som vill veta lite mer om utbildningen här i Gotland. Och det är med nöje jag här ger en liten genomgång av vad vi gjort hittills och vad som komma skall. Och hoppas att det ger dig en liten hint om vad vi gör och så :)

Skolan är för det första en skola som är både genus- och miljömedveten, vilket innebär att vi på måndagar har något som kallas forumtid där vi till exempel ser film eller lyssnar på gästföreläsare angående genusfrågor, som vi sedan diskuterar/skriver/pratar om i klassen. Och den miljömedvetna biten tar sig väl mest uttryck i att vi källsorterar och så.

Till skillnad från kanske andra skrivarlinjer så skriver vi väldigt mycket på lektionstid. Det är mer sällan att vi bara sitter och lyssnar som på en föreläsning. Utan det är snarare att vi pratar om något, diskuterar lite, och sedan får vi en skrivuppgift sammankopplat till det. De första veckorna skrev vi väldigt mycket, det var många skrivövningar under en och samma vecka, både längre och kortare; allt från att den skulle göras på tio minuter eller till nästa dag. Nu har vi gått in i den första delkursen som är dikt. Och nu har vi mer kontinuerliga veckouppgifter, trots att vi fortfarande har mycket skrivövningar under lektionen och någon gång ibland en uppgift över en dag.

Men det som nog är bland det viktigaste, och det hela linjen bygger kring, är textsamtalet. Detta innebär att man på fredag lämnar in sina texter till sin textsamtalsgrupp, och under en vecka läser man sina gruppmedlemmars texter och pratar sedan om dem. Och jag tyckte det lät väldigt jobbigt, att sitta och ta emot massa kritik när man lämnat ut sin text. Men det är verkligen inte så! Det är snarare så att man sitter och berättar om hur man upplevde texten, beskriver den, och hjälper varandra att se sin text.

Sedan kommer vi att läsa mycket under årets gång, samt jobba med uppläsning. Så jag tycker att linjen verkligen täcker allt inom skrivandet och läsandet som jag känner är viktigt för mig. Man har också möjlighet att få jobba med lite större skrivprojekt om man vill det.

Och lärarna här är hur bra som helst! Riktigt riktigt bra.

Så, du som funderar på att gå den här linjen; GÖR DET! Det är det bästa valet jag någonsin har jag gjort :)

Och jag skulle gärna vilja lägga ut texter jag skrivit och visat upp, men efter en insident där en av mina texter blev stulna så vågar jag inte göra det längre. Men har du/ni mer frågor får du/ni mer än gärna höra av dig/er!


Hösthälsningar till er alla

"Jag ska dansa fastän hjärtat brister"

Lyssnar på Säkerts nya album och känner hur det spritter i hela kroppen. Kanske att jag tar mig en svängom genom rummet.

Livet här i Fårösund har redan blivit vardag; vi skriver, skrattar och förundras. Känns som att vi varit här betydligt längre än tre veckor. Den här veckan har vi inlett den första delkursen dikt och jag känner inspirationen flödas i alla rum. Tänk, det här ska jag få göra i nio månader? HELT SJUKT

Satt i fönstret häromdagen, i solen och blåsten, och dinglade med fötterna. Det är något härligt med att dingla med fötterna. Bara som en liten parantes sådär.

Nämen, jag lever och mår i alla fall. Det händer saker hela tiden så tycker ni att jag är dålig på att uppdatera, höra av mig, berätta, ja då är det för att det är fullt upp. Men stör mig gärna i min bubbla.

Avslutar med ett av dagens verk, en liten haiku;


Nedbitna naglar
och raggsocksprydda fötter
inväntar vinter.




KRAM

Hälsningar från ett regnigt Fårösund.

Har ni kommit iordning i mitt rum, rum 227, och vinkade igår hejdå till mor och far för att på riktigt påbörja det här nya livet. Eller ja, det börjar väl på riktigt riktigt imorgon när skolan drar igång. Jag vet inte vart jag ska vara eller vilken tid, och jag har ingen aning om vad är för människor som kommer vara där. Har hittills bara mött föräldrar i korridoren här. Får kanske bege mig till allrummet lite senare. Kanske.

Ska dock tillägga att Fårösund är en håla. Haha. Om jag förut klagat på att Vindeln är en håla så är det ingenting i jämförelse med det här. MEN, även om det regnar så lyckas solen skina in i mina fönster, och det här, håla eller inte, är något nytt med nya människor och nya intryck. Och och och. Jag har havet som granne. DET är ganska så häftigt. (ja, jag gillar havet)

Är otrolig vacker natur här, man får nästan lite Greklandkänsla! Hittade oerhört söta blommor som jag avslutningsvis bjuder en bild på. Ta hand om er, och håll tummarna för mig imorgon!

Hon slukar alla toner av Shout Out Louds medan hon sitter på golvet och gör tidningspaket av ömtåligheter.

Tid är aldrig tillräckligt, men det finns saker som är det.

Som vänner, som sommarnätter sommarsolar SOMMAR är tillräckligt. Att lyssna på en ny sång som får en att flyga högt över trätopparna och sväva fram genom dagen. Att bereda för något nytt. Att våga. Att sakna - för det betyder att man har någonting att sakna, att det finns fina saker i det liv man redan lever. Det är mer än tillräckligt att ha en familj som ställer upp, som skrattar, som kramas, som utökas och blir stor, större störst. Det är tillräckligt att säga precis det man känner, låta människor veta att de betyder något. Att de betyder någonting för dig. Och veta att du betyder för någon annan. Det är tillräckligt att skratta utan anledning, att vara barnslig, att vara vuxen, att hoppa upp och ned av ren entusiasm. Att sträcka sig efter drömmar, motivera livet efter dessa och vara fast besluten att nå dit. Tron på sig själv är tillräcklig. Tron på andra är tillräcklig. Minnen, att ha en minneslund att passera genom, en lund som blommar på de allra flesta ställen, som har mjukt gräs och vackra trygga träd. Det är tillräckligt. När solen lyser in på morgonen och man vaknar med vetskapen att idag, idag blir en fin dag.

Tid är aldrig tillräckligt. Men det finns saker som är det.
Det finns många saker som är det.

Tid är aldrig tillräckligt.

Har just slutfört min femte och kvällens sista lista. Jag har nu listat sådant som jag behöver/vill göra innan jag åker, sådant som måste inhandlas, människor jag vill hinna träffa, sådant som behöver kollas upp innan avfärden och slutligen har packningslistan påbörjats. Är nog tur att det här är min sista arbetsvecka så jag slipper stressa ihjäl mig.

Nu känns allt väldigt roligt och spännande. Att få packa, komma till något eget och göra det till sitt eget. Och själva utbildningen, självklart. Flyttångesten finns kvar, tro mig, men jag gör nog rätt i att hela tiden möta faktumet att jag åker så att jag vänjer mig vid tanken och känner känslorna (och de ständiga humörsvängningarna), istället för att låta dem gnaga.

Och tycker ni att jag tjatar? Om Gotland och hela köret? Vänj er! Är mer eller mindre det enda som snurrar i mitt huvud just nu. Sååå, deal with it.

Kan avslutningsvis bjuda på ett av helgens minnesvärda citat, sagt av ingen mindre än skribenten herself; "Jag blir helt mentalt slut i kroppen"


På återseende.