Idag
Idag är det sommar.
Jag har legat på baksidan, känt värmen och doften av varmt trä, hört Norah Jones spela från högtalarna i vardagsrummet blandas med fågelkvittret och grannbarnens skratt.
Feels like home. Det gör verkligen det.
Idag är det sommar.
Och svala vindar sveper över huden som tunt tyg, solen tinar upp kylan som bitit sig fast i marken men som vi snart har glömt fanns där alls. Det är nästan det bästa. Att man glömmer vintern så fort tussilagon blommar i diket.
Idag är det sommar.
Och imorgon åker jag tillbaka till ön. Tillbaka för att spendera de sista fem veckorna med klassen. Det är farligt nära nu och jag försöker att förtränga det men tänker, kanske är det bättre att vara medveten och ta vara på allt. Kanske.
Idag är det sommar.
Och imorgon får jag sova bredvid honom, skratta i tolvled, se henne vinka, träffa henne på stigen igen och le. Imorgon får jag kyssa hans nacke och fläta mina fingrar kring hans fingrar. Imorgon är jag tillbaka till ön. Och det känns fint.
Jag har legat på baksidan, känt värmen och doften av varmt trä, hört Norah Jones spela från högtalarna i vardagsrummet blandas med fågelkvittret och grannbarnens skratt.
Feels like home. Det gör verkligen det.
Idag är det sommar.
Och svala vindar sveper över huden som tunt tyg, solen tinar upp kylan som bitit sig fast i marken men som vi snart har glömt fanns där alls. Det är nästan det bästa. Att man glömmer vintern så fort tussilagon blommar i diket.
Idag är det sommar.
Och imorgon åker jag tillbaka till ön. Tillbaka för att spendera de sista fem veckorna med klassen. Det är farligt nära nu och jag försöker att förtränga det men tänker, kanske är det bättre att vara medveten och ta vara på allt. Kanske.
Idag är det sommar.
Och imorgon får jag sova bredvid honom, skratta i tolvled, se henne vinka, träffa henne på stigen igen och le. Imorgon får jag kyssa hans nacke och fläta mina fingrar kring hans fingrar. Imorgon är jag tillbaka till ön. Och det känns fint.
Sjukdimma
Sjuk. Influensan. Börjar kännas i huvudet nu. Lite dimmigt.
Jag strosar runt här, försöker städa, låtsas att jag är frisk och samtidigt vila så att jag kan bli det på riktigt.
Hoppas att ni är några som kan njuta av vårsolen. Jag gör det. Från insidan.
Inte alls lika kul.
Jag strosar runt här, försöker städa, låtsas att jag är frisk och samtidigt vila så att jag kan bli det på riktigt.
Hoppas att ni är några som kan njuta av vårsolen. Jag gör det. Från insidan.
Inte alls lika kul.
Snabbgenomgång och idiotibekämpning
Familjehelg, solskensdagar, åskmolnssinneliga dagar. Trötthetstimmar, lästimmar, nattimmar.
Påskliljorna tittar ut genom fönstret, letar kanske som jag efter solen bakom molnen. Letar efter fler vårtecken att ta fäste vid. Och ändå erkänner jag att regnet var välkomnat. Att smattrandet på rutan inte gett annat än frid, och friska dofter.
Dagarna går fort här på ön. Schemat på det som är kvar är tunt i min hand och jag frågar mig själv om det känns nog? Ja, kanske. Kanske är de där tunna arken i min hand egentligen mycket tjockare, väger mycket mer än vad det ser ut att vara (i positiv bemärkelse, älskelse). För, benen har börjat stampa takten, börjar göra sig redo att gå på nya marker.
Tiden på ön måste ta slut och kanske lär sig tiden bättre än jag när det är dags. Kanske och kanske inte. Men jag vet ändå vad jag kommer känna den första juni.
Nu ska orden dra vidare, till dokumentet bredvid.
Och förresten. Det där med att bekämpa idioter. Det är en tröttsam uppgift. Det finns ju så ofantligt många av dem.
Påskliljorna tittar ut genom fönstret, letar kanske som jag efter solen bakom molnen. Letar efter fler vårtecken att ta fäste vid. Och ändå erkänner jag att regnet var välkomnat. Att smattrandet på rutan inte gett annat än frid, och friska dofter.
Dagarna går fort här på ön. Schemat på det som är kvar är tunt i min hand och jag frågar mig själv om det känns nog? Ja, kanske. Kanske är de där tunna arken i min hand egentligen mycket tjockare, väger mycket mer än vad det ser ut att vara (i positiv bemärkelse, älskelse). För, benen har börjat stampa takten, börjar göra sig redo att gå på nya marker.
Tiden på ön måste ta slut och kanske lär sig tiden bättre än jag när det är dags. Kanske och kanske inte. Men jag vet ändå vad jag kommer känna den första juni.
Nu ska orden dra vidare, till dokumentet bredvid.
Och förresten. Det där med att bekämpa idioter. Det är en tröttsam uppgift. Det finns ju så ofantligt många av dem.
.
Att ligga på golvet
och höra Säkert! skrika
Dom jävlarna ska skjutas
ur mina högtalare
är ibland det hoppfullaste
som finns
och höra Säkert! skrika
Dom jävlarna ska skjutas
ur mina högtalare
är ibland det hoppfullaste
som finns
Lördagarna som nästan aldrig börjar
21 år
och inte direkt klokare
Har stått inför havets alla vindar och dansat på en strand i solnedgången.
Har hållit någon närmare.
Har skrattat på led.
Har vaknat och sett vårsolen landat i mitt knä och inte gått sönder det minsta.
Har saknat någon som aldrig kommer tillbaka men som alltid
finns här ändå.
Har längtat till sommaren.
Har längtat hem.
Har längtat bort.
Har längtat hit.
Är glad, trött och tänker ge mig ut i vårsolen.
Promenera på asfalten och tänka att
allt är närmare än vad man tror.
Det är det
faktiskt.
och inte direkt klokare
Har stått inför havets alla vindar och dansat på en strand i solnedgången.
Har hållit någon närmare.
Har skrattat på led.
Har vaknat och sett vårsolen landat i mitt knä och inte gått sönder det minsta.
Har saknat någon som aldrig kommer tillbaka men som alltid
finns här ändå.
Har längtat till sommaren.
Har längtat hem.
Har längtat bort.
Har längtat hit.
Är glad, trött och tänker ge mig ut i vårsolen.
Promenera på asfalten och tänka att
allt är närmare än vad man tror.
Det är det
faktiskt.
Från en ö till en annan
Stjärnklar natt och jag tänder mina ljus. De lyser ikapp.
Jag har städat hela dagen, fixat, donat, sorterat, arkiverat, och nu
luktar det rent. Kanske lite för rent. Längtar efter nästa kaos
lite.
Jag försöker
skrika vår mellan varje rad, genom varje samtal men det går inte
fortare
för det.
Även om jag inbillar mig att det gör det, trots allt.
Naiv. In till det sista.
Imorgon åker vi iväg. Fyra skrivsugna sinnen som längtar efter
en ny vy för några dar. Det ska bli härligt.
Åka från
en ö till en annan.
Se havet från ett annat håll kan göra mycket, tänker jag.
Och nog känns det fint att sitta framför en brasa inlindad i en
kvartett
varm nog att sitta kvar även när elden brunnit ut.
Mm, så blir det nog. Faktiskt.
(och det finns inte en skymt av internet där vi är så undrar ni något, vart jag försvunnit eller om ni behöver få tag på mig, kanske på min födelsedag på tisdag eller vid annan tidpunkt eller nödsituation, ring mig)
Jag har städat hela dagen, fixat, donat, sorterat, arkiverat, och nu
luktar det rent. Kanske lite för rent. Längtar efter nästa kaos
lite.
Jag försöker
skrika vår mellan varje rad, genom varje samtal men det går inte
fortare
för det.
Även om jag inbillar mig att det gör det, trots allt.
Naiv. In till det sista.
Imorgon åker vi iväg. Fyra skrivsugna sinnen som längtar efter
en ny vy för några dar. Det ska bli härligt.
Åka från
en ö till en annan.
Se havet från ett annat håll kan göra mycket, tänker jag.
Och nog känns det fint att sitta framför en brasa inlindad i en
kvartett
varm nog att sitta kvar även när elden brunnit ut.
Mm, så blir det nog. Faktiskt.
(och det finns inte en skymt av internet där vi är så undrar ni något, vart jag försvunnit eller om ni behöver få tag på mig, kanske på min födelsedag på tisdag eller vid annan tidpunkt eller nödsituation, ring mig)
15 mars 2011
Dagens tanke, sittandes i vårsolen;
Lyckliga människor är inte alltid lyckliga. De kanske bara har vett nog att se när lyckan skiner mot dem, vett att vända ansiktet i dess riktningen.
Lyckliga människor är inte alltid lyckliga. De kanske bara har vett nog att se när lyckan skiner mot dem, vett att vända ansiktet i dess riktningen.
Krigsförklaring ett
Det är väldigt konstigt eller egentligen väldigt logiskt. Att ilska, ett nederlag, eller allmänt depp kan få en så fruktansvärt målmedveten och stridsklar. Nu jävlar. Nu jävlar.
Summer skin
Sommarlängtan under morgonljumma täcken.
Huvudvärken dunkar bakom ögonen, gårdagens tankekrig kapitulerade precis där under och idag skaver ruinerna. Med kroppen tung av sömn och känslotömning reser jag mig upp. Tänker att
ibland måste man få skaka av sig det som rasat; besvikelserna, insikterna, det av sig själv som var armerat med gevär och kanoner.
Men dagen efter är ändå baktung, långsam, trots att förlusten var en vinst.
Huvudvärken dunkar bakom ögonen, gårdagens tankekrig kapitulerade precis där under och idag skaver ruinerna. Med kroppen tung av sömn och känslotömning reser jag mig upp. Tänker att
ibland måste man få skaka av sig det som rasat; besvikelserna, insikterna, det av sig själv som var armerat med gevär och kanoner.
Men dagen efter är ändå baktung, långsam, trots att förlusten var en vinst.
Under snön växer det blommor
Idag
vill jag bara sitta lutad mot en vägg och låta solen måla fräknar över min näsa, trots att jag inte tycker om dem bara för att få ett tecken på
vår,
och jag vill lyssna på musik och blunda, tända bort snön, smälta den med tanken, och skriva rader som nästan skriver sig själva. Som nästan klättrar över linjerna utan en tanke på var de hamnar, om de hamnar lite snett, lite utanför alltihop. Det blir bra ändå.
och
imorgon;
vill jag att värmen ska fortsätta krypa in i skugglösa hörn och att vinden ska avta lite till, och jag vill att asfaltsfläckarna ska ta över, regera och få isen som klär den att spricka, försvinna, övervinnas. Jag vill att vår ska bli sommar och sen
sen
kan tiden stanna. Ungefär där tussilagon växer vid vägkanten och vi står på rad på bryggan vid havet och håller varandras händer. Där kan det stanna och förbli. Inget mindre, inget mer
inte
än.
Det är vår nu. Jag bestämmer det.
Position Varberg
Det känns skönt att för en gång skull välja en film som uppskattas. Det är konstigt hur nöjd man kan bli av så lite. Det är konstigt hur lycklig man kan vara. Eller nej, egentligen inte så konstigt alls, bara väldigt härligt.
Jag har sportlov men befinner mig inte på hemmaplan utan är istället på någon annans hemmaplan som presenteras, visas upp, inkluderar mig. Jag vaknar med en hund på magen bredvid en Ted som snarkar i en säng som faktiskt rymmer två personer. Jag spelar Nintendo Wii och gillar The Ark tillsammans med husets lillasyster. Hoppar över kallpratet med svärmor.
Med andra ord har jag det rätt bra här i Varberg. Trots det finns en liten uns av hemlängtan. Den till mamma och pappa och lillebror och farmor och mormor och småkusiner och vännerna som är långt borta de gånger när man vill ha dem så nära det bara går. Extra nära. Men. Jag vill tro att avstånd sällan räknas i mil.
Nu börjar det blir dags för att lägga sig. Yoshi (hunden) har börjat buffa i täcket, om än fortfarande med en uns av bus i blicken, så är det dags för sömn.
Sov gott.
Jag har sportlov men befinner mig inte på hemmaplan utan är istället på någon annans hemmaplan som presenteras, visas upp, inkluderar mig. Jag vaknar med en hund på magen bredvid en Ted som snarkar i en säng som faktiskt rymmer två personer. Jag spelar Nintendo Wii och gillar The Ark tillsammans med husets lillasyster. Hoppar över kallpratet med svärmor.
Med andra ord har jag det rätt bra här i Varberg. Trots det finns en liten uns av hemlängtan. Den till mamma och pappa och lillebror och farmor och mormor och småkusiner och vännerna som är långt borta de gånger när man vill ha dem så nära det bara går. Extra nära. Men. Jag vill tro att avstånd sällan räknas i mil.
Nu börjar det blir dags för att lägga sig. Yoshi (hunden) har börjat buffa i täcket, om än fortfarande med en uns av bus i blicken, så är det dags för sömn.
Sov gott.
Snö
Havet har frusit och det fortsätter snöa. Våren känns långt bort.
Men värmen nära. Stressen går över rätt lätt om man låter sin pojkvän bre en macka åt en, ringa mamma och höra pappa virra i bakgrunden och lillebror le. Och sedan veta att ett glatt gäng väntar i köket för att fira någons födelsedag med mat och onyttigheter. Allt sådant hjälper för det mesta
Det är snart lov och jag ska inte åka hem. Visst, det känns lite i saknaden att inte bege mig till Norrland, men det känns väldigt spännande att få besöka Varberg och se bitar av någons värld. Den innan man var en del av den. Så det känns fint.
I stressens tecken
Det kan vara lite farligt att tappa perspektiv på stress, speciellt när man har stresstolerans noll. För helt plötsligt är man insluten av den utan att man märkt det. Bara vips sådär. Därför kan det vara bra att snabbt och effektivt göra en strategi över hur man håller stressen på avstånd. Hur man botar den.
Steg ett. Gör en lista.
(inofficiella steg ett. Lämna din omgivning, stäng in dig och stressen i ett enskilt rum, där ni kan samtala.)
Steg två. Prioritera. Vad är viktigast på din lista?
(inofficiella steg två. Vad måste du göra först, rent teoretiskt? Och vad behöver du göra för att kunna andas?)
Steg tre. Följ din lista. Bocka av ett efter ett.
(inofficiella steg tre. Följ din lista. Bocka av ett efter ett. Håll dig borta från internet där flykt är lättare än att följa steg tre och din fina lista.)
Steg fyra. Slutför den. Andas ut och känn dig nöjd.
(inofficiella steg fyra. Slutför den. Andas ut och känn dig nöjd för att sedan fylla den med nya saker. Börja om.)
Steg ett. Gör en lista.
(inofficiella steg ett. Lämna din omgivning, stäng in dig och stressen i ett enskilt rum, där ni kan samtala.)
Steg två. Prioritera. Vad är viktigast på din lista?
(inofficiella steg två. Vad måste du göra först, rent teoretiskt? Och vad behöver du göra för att kunna andas?)
Steg tre. Följ din lista. Bocka av ett efter ett.
(inofficiella steg tre. Följ din lista. Bocka av ett efter ett. Håll dig borta från internet där flykt är lättare än att följa steg tre och din fina lista.)
Steg fyra. Slutför den. Andas ut och känn dig nöjd.
(inofficiella steg fyra. Slutför den. Andas ut och känn dig nöjd för att sedan fylla den med nya saker. Börja om.)
Vilodag
Efter en vecka som känts stressig (jag kan inte säga att den varit det, har tappat perspektiv på stress, tack och bock för det) landade jag i en söndag fylld av... ingenting. Fantastiskt välbehövt. Scrubs, gofrukost, mys, och the notebook på vinden följt av barndomshistorier. Jag är redo för en ny vecka och sedan för sportlov.
Godnatt på er
Godnatt på er
Gitarrspel och solkatter
I mitt rum på min säng sitter en pojke och spelar gitarr. Jag sitter i fåtöljen och läser kärleksnoveller som jag egentligen inte behöver (jag har en egen, sittandes på min säng) men som finastina lämnat hos mig och som jag ivrigt läser, med benen uppdragna och gitarrspelet i bakgrunden. Han spelar min favoritlåt men som är så sorglig att om man lyssnar på den om och om igen finns det risk att man går sönder, helt. Och jag undrar om han vet det, om han letar min uppmärksamhet, och jag undrar om han vet att jag inte kan läsa ett enda ord, utan ser bara solkatterna som faller över orden och hör bara tonerna som rullar fram från hans fingrar. Jag tittar på honom under luggen, som jag irriterat mig på hela dagen, som konstant faller ner i ansiktet och som jag får stryka undan gång på gång. Och han försöker få mig att skratta och det är lite irriterande att han lyckas, hela tiden.
T som i lördagskväll
Jag har gått på isiga gator med skrattet på ena sidan och kärleken på den andra. Sett turturduvor flyga med leenden bland fjädrarna. Låtsassovit under någons haka, fastnat på minnesbilder med mat i munnen. Älskat tvåsamheten genom treenigheter. Det finns saker man inte kan säga själv och tro på dem på samma sätt som när någon annan tror dem. Jag har räknat erfarenheter, konstaterat att mitt liv har varit långt men ska bli ännu längre. Tankat tankar tills tomheten trillat till. Tänkt tålamod tillsammans. Tittat till tröttheten. Trånat tankeöverföring. Tänkt till. Trott tillfälligheter. Tagit tillgängligheter. Trampat tillit. Tilldelat tapperhetsträd till taktfasta tungor. Trätt tunna tystnader.
Totalt tappat tråden.
(och min nya design är lite somrig och jag tänker att det kanske går fortare då om man önskar något tillräckligt hårt och låtsas lagomt mycket)
godnatt.
Totalt tappat tråden.
(och min nya design är lite somrig och jag tänker att det kanske går fortare då om man önskar något tillräckligt hårt och låtsas lagomt mycket)
godnatt.
Ny design
Nu är det äntligen dags att uppdatera bloggen. Tycker det är på tiden. Men ni får ha lite överseende med att det ser lite halvfärdigt ut och att det kommer bli en del ändringar fram och tillbaka. Nu har jag suttit med det här i typ två timmar och börjar känna att det är dags att slita sig och äta lite.
Byyyye.
Byyyye.
Skrivarvecka
Klockan är över halv sex på eftermiddagen och Hanna sitter kvar i skolan och skriver så tangenterna överhettar. Kanske inte riktigt så flitigt, men jag måste erkänna; att efter två väldigt effektiva skrivardagar, under vad som ser ut att bli en väldigt produktiv skrivarvecka, känner jag mig nöjd. En novell skriven efter konstens alla tråkiga regler har slutförts och lämnats in, två projekt har klurats på och utökats. Som sagt, jag är nöjd.
Och igår promenerade vi i blåst men i solsken, klappade lurviga hästar och pratade lite om livet. Såg en dokumentär om Wikileaks som får mitt hat mot USA att växa (och nu kommer dem hålla koll på min blogg och leta efter terroristiska sammanhang). Drömde konstiga drömmar efter Nedstörtad Ängel som kvällsläsning. Vaknade.
Och nu viner snöstormar här utanför och tar bort alla hopp om en tidig vår.
Dags. för. mat.
..
Ibland behövs det tystnad för att orka med sig själv.
.
Frustrationsmornar och jag går ut i solskenet istället. Skriver några rader istället.
