Jag sitter här
på sängen och nålar i tyget
medan Anja Pärson pratar om kärlek
genom mina högtalare

Och så tänker jag tillbaka
på den där regniga dagen
för några veckor sedan
när jag satt på ett kafé
med en norrländsk vän mittemot
och pratade om just kärlek
om den där äkta, eviga kärleken
vilken den är
och hur den är
för vem
den är

Och så slår det mig
att för mig är kärlek sådär innerligt vackert
för att den inte är
allmängiltig
för att den är sin egen
hos varje männska
olika vid varje kärlekskast
att ingen kärlek är den andre lik
och för att den får vara i alla slags färger

huvudsaken är att den får en att
flyga
högt
innanför bröstkorgen

Och så plötsligt var det midsommar.

Tiden bara går och går här
som om den hade bråttom någonstans
den kanske känner av min längtan


Det klarnar upp och
snart
riktigt riktigt
snart
får jag pusta ut
i en stad vid havet

Och så var det där med bröder också

För jag har en lillebror som tog studenten igår
och jag kunde inte vara där
och ge honom en stor kram
av glädje
och igenkännelse

så jag ger dig det här istället
lillebror


Jag minns det som om det var alldeles nyligen
då du var liten
(och jag med, för den delen)
och du hade svårt att sova
och jag brukade sitta vid din sängkant
och hitta på historia efter historia
tills du somnade
eller tills jag somnade
Jag minns att du hade svårt att sova
ibland
även senare
och jag köpte dig en drömfångare
och tänkte att dina nätters oroligheter
skulle fångas upp där
ovanför ditt huvud

Du är inte liten längre
du har inte svårt att sova
längre
och det är läskigt
att bli stor, vuxen
och fri som en jävla fågel
för
vingarna har aldrig haft så mycket luft mellan fjädrarna
så mycket luftrum att röra sig runt i
och ibland kanske man glömmer att
flaxa

Jag hoppas att gårdagen var en fin dag
en dag med goda vänner och firande i fokus
en dag med dig i fokus och vad du har åstakommit
för du vet lillebror
du är tusen gånger starkare än vad du tror

Och om du vaknade med en konstig tomhet imorse
(jag minns, det gjorde jag,
det
gjorde
jag)
så kom ihåg att den försvinner
den kommer täppas igen med liv
liv och liv och åter liv
och det kommer finnas mer tid till sådant du
väljer
att spendera tid till
för ett tag nu
kommer du gå hem från ditt måste
och sedan vara klar
kanske är det förvirrande tyst därefter
ett tag
men jag lovar dig
det går över

För lillebror
nu börjar något nytt
och när du vant dig vid luftens utrymme
så är det bara att börja fylla den
till alla bredder och längder och kanter
och du kommer känna dig
fri

Jag tittar tillbaka
och inser att juni alltid varit en månad av
farväl och förnyelse
och nu, när jag är där igen
kommer alla känslorna tillbaka
påminner mig om allt jag förlorat och allt
allt det fina jag vunnit
hur mycket den där förnyelsen faktiskt har gett mig
trots tyngden i stegen när jag lämnat en vardag
som varit minst lika fin

Och jag fascinerats
på ett skräckslaget vis
hur mycket mina val har betytt
att den väg jag valt vid varje vägskäl
har varit otroligt viktig

jag hoppas bara att jag fortsätter välja
rätt



(och hon var här för några dar sedan
hon, hemifrån, som får mig att skratta
med hela kroppen
och hon som jag kan fastna på ett café med
eller i soffan, eller vid köksbordet
och bara prata. hon som jag kan sitta inne med
en regnig söndag, utan att ha det minsta tråkigt.
hon som kan äta lika mycket som jag.
hon som vet hur det känns.)

Så var det ju det där med mödrar
det där med att ingen mamma är den andre lik

Och min mamma
hon är ganska lik
mig
eller rättare sagt
så är jag ganska lik henne



För
vi har en tendens att
bära vårt humör ovanpå huden, utanpå kläderna
och ända uti fingerspetsarna
känner vi
det mesta
mest hela tiden

Vi är perfektionister, humanister,
och optimister
emellanåt

Fast min mamma är också
en sådan som ser
en sådan som upptäcker
hon är en sådan som ler lite lurigt ibland

Och hon är en sådan som tror
en sådan som tror på mening och
på människor
på det goda i dem
på att alla har något att lära sig
och att det är därför vi möts
i myllret
någonstans

När jag tänker på min mamma tänker jag mig
ett lugn
och en eld som sprakar vilt
på samma gång



Min mamma är en sådan
som gillar att sitta uppkrupen i soffan
och se förutsägbara romantiska komedier med lyckliga-i-alla-sina-dar-slut
en sådan som suckar högt ibland
och skrattar högt
ibland

Hon är en sådan som
gärna sitter i solen och läser
som hänger tvätt
sover länge
som sjunger när hon diskar
och som lyssnar
som ger råd
som ibland glömmer bort sig själv

När jag tänker på min mamma
tänker jag på när jag var liten
och hade ont i magen
och hon strök sin hand i lugnande cirklar på min mage
och sjöng visor tills jag somnade ifrån
allt det onda

Det där med mödrar
det där med att bo alldeles för långt bort för att sjunga:
Vad är det här för dag
är det en vanlig dag
nej det är ingen vanlig dag för
det är mammas egen dag
hurra hurra hurra

och sedan placerar frukost på sängen


Men aldrig vara för långt bort för att säga
att jag uppskattar dig
och saknar dig


Massa kramar på morsdag mamma
(några dar i efterskott)

Kära bloggen

Jag är medveten om att jag har försummat dig ett tag nu men
jag har helt enkelt andra saker för mig just nu.
Som att sitta i solen och läsa böcker
lyssna på musik
promenera
åka på bakluckeloppis
hälsa på vännerna i Stuvsta
resa hem, till alla våra hem, framochtillbaka hitochdit

Jag har varit upptagen med att andas in dofter av
hägg och syren och solskyddskräm
vandra lite långsamt genom minneslunden
och genom de där omgivande kolonilottsområdena

Jag har stått på förskolans gård och undrat över framtiden
men glömt bort att oroa mig
för
"allt sker i gudomlig ordning"
"90% av all oro är obefogad"
"det finns en mening med allt"
och så vidare i de positiva aforismernas hav

Och vet ni vad
jag har provsmakat lite på sommaren
det smakade rätt så
underbart

Lördag

Att sitta på tunnelbana

Jag har hunnit med mycket sedan sist

Doften av regn och brand
har fastnat efter helgen
och ljudet av skratt, gotlandsminnen
och det är nästan så att jag rabblar
landochstad-fraser
i sömnen

Det är konstigt
hur jag fungerar
faktiskt
för när jag inser att för att något nytt
ska ta vid
måste någonting ta slut
och jag
hatar när saker och ting når sitt slut
när vardagar försvinner
för jag vet att jag för det mesta
glömt att uppskatta det där stora i det lilla
att jag kommer sakna att ta tunnelbanan
ut till kollektivet
och trion
som varit en kvarvarande låga
från gotlandslivet
det där med ord
dörr i dörr
vägg i vägg
längs samma räls
liksom

men ändå vet jag att kontentan
av det jag är rädd för att förlora
aldrig går förlorat
om jag håller det
tillräckligt hårt

Efter en vecka av alldeles för många
platser
alldeles för många laster att lasta
för många framtider
att balansera i samma hand

andas
jag
ut



Och nu sitter jag här
i vårt nya hem och känslan har redan satt sig
känslan av vårt
och också lite av vår
efter en snöstorm
lite som att
efter storm kommer stillnaden
och solen
och värmen
och skimret av något nytt
som ibland är vackrare än något annat

Det är kaos i vår lägenhet

För att gå ifrån min egen frustration ett tag (som jag så fint skrikit ut här på bloggen).
Och för att peppa mig själv lite (för att skrika tillbaka att jag är mycket mer än vad jag tror)


.


Att skriva personliga brev måste vara bland det nyttigaste jag gjort.
Att skriva ner mina val, mina erfarenheter och mina mål gör att jag inser hur mycket jag har gjort, vilka otroligt bra och viktiga val jag gjort, och att jag faktiskt är påväg åt rätt håll. Jag kan se att hur mycket jag än velat vid varje vägskäl, hur mycket jag än våndats över vilket håll jag ska gå, så ser jag nu att jag alltid har gått åt det hållet som jag blickar åt nu.

Och då tänker jag
då vet jag
att det kommer ordna sig den här gången också.
Jag kommer välja
och även om det skulle bli fel, lite tokigt, snett och vint
ja, då kommer inte det vara någon katastrof det heller.
Då kommer jag välja
pånytt
igen

Jag önskar jag var en sån som
ringde
smsade
hälsade på
som kom ihåg
födelsedagar
årsdagar

Jag önskar jag var en sån som
hann med
vände på timmar och minuter
hann med
alla måsten
alla jagvill
alla
nödvändigheter
sådant som jag måste göra för annars dör jag
kanske

Jag önskar jag var en sån som
gick med huvet högt
som aldrig blundade
som skrek ifrån
när andra bara trampar trampar trampar
klampar
ner
mig

Jag önskar jag var en sån som
läste klart alla böcker i bokhyllan
som skrev färdigt varje historia
som gjorde saker och ting i tid
eller helt utan att fundera över
den där jävla tiden
som bara går
som bara är

Jag önskar jag bara var
en sån
som
gör så mycket roligt hela tiden
som reser utomlands
solar
ser nya saker
lär mig om sådant jag inte hade en aning om

Jag önskar jag var en sån som
bara är
allt det där
som hon önskar att hon var

Varbergshelgen blev inte riktigt som jag tänkt mig
(när blir saker egentligen det, kan man ju fråga sig)
det blev inga kalas, utan jag fick nöja mig med ett
ja må hon leva
en överraskad min
och sedan en hel massa sovande
till ljudet av födelsedagsfirandet i rummet bredvid
och några matta dagar senare
inser jag att ibland kan man faktiskt välja
att jag bestämmer faktiskt över mitt eget liv
fastän det otroligt ofta är svårt att veta hur jag ska använda
den makten
för jag glömmer liksom bort att lyssna istället för att tänka
att känna istället för att fundera

och även om det idag och imorgon inte betyder någonting
så tror jag att det är viktigt att komma ihåg,
för andra dagar när skillnaderna är större,
det där som så fint står skrivet på lillebrors arm
"I am the captain of my soul
I am the master of my fate"

"Kom ihåg att le åt livet"
Det står med snirkliga bokstäver
som inte är mina
några sidor in i min skrivbok
och jag ser det som en fin påminnelse
på en fin helg

En fin helg i Stuvstakollektivet
som fylldes av skrivare och gotlandsröster
och de sa
att de inte heller har en jävla aning
om vad hösten kommer föra med sig
och sedan spelade vi sånt är livet
tills all oro dunstade
mellan våra lyckliga rörelser

Jag grät lite och häftigt
skrattade mest hela tiden
pratade
sjöng
dansade tills fötterna värkte
och målade läpparna röda
som jordgubbar

Hela mitt spektra ryms med er

och att få stanna bergochdalbanan
på en plats med er
är nog det bästa jag gjort
på riktigt riktigt länge



Tack, fina fina ni.

Mina bergochdalbanor blir ibland oerhört tröttsamma.
Så ibland väljer jag att kliva av, mitt i en tvär nedförsbacke
för att gå och köpa lite popcorn istället.

Att ha sin lillebror på besök

Jag bakar kladdkakemuffins i brist på kakform
och jag fotograferar i brist på ord
och funderar
då jag inte har så mycket att säga
just nu

Det är kanske den där söndagsdimman
som hängde sig kvar runt mig
trots att den försvann och släppte fram himlen
där ute

Det är kanske den där tröttheten på att alltid vara
här
och
där och överallt
på samma gång
och att man trots allt pusslande
inte får ihop det
ändå

Men just nu doftar det av bak
och av sol i lägenheten
så jag ska inte säga att jag har något emot
den där dimman

Ibland är det bara skönt
när det mulnar på.

Den som vill byta mina ord mot bilder kan gärna kika in på min nystartade fotoblogg: litesomatt.blogg.se
Den har som syfte att få igång det där fotograferandet
och ge det ett forum och en plats att placera dem på.
Jag hoppas det fungerar.

Ta er gärna en titt, och tjata gärna när det börjar bli långt mellan inläggen.