När snön lägger sig
Det har varit tyst ett tag nu
i mig med
och jag är glad att jag kunnat höra den
liksom gungat i takt med
allt det som inte hörs
Det vände någonstans
sådär i smyg
från övre handflatan till undre
från knutna nävar
till fingertoppar
som letade sig någonstans
till något mjukare att knyta sig runt
Och det har väl aldrig varit svårt
att hitta
egentligen
Jag ska inte säga
hej
förrän jag landat
men med ena foten
från den där ön
känner jag mig ha rätten
att njuta av torra skor
en stund
Här har vi tänt julstjärnan
placerat den på en trave böcker
och det är väl inte helt fel
att låta det lysa lite extra över orden
(kanske är det därför jag har haft några över nu)
Och ljusen brinner
hyacinten doftar
och musiken spelar för snön som lagt sig
som en mjuk filt över landet
Och jag är nöjd över att kylan kom
för det betyder
att jag håller mig extra varm
Vår dag idag, likt de flesta dar
Känslan av att knappt våga andas
för att ett andetag kanske
spricker hål på ögonblicket
man skulle kunna leva i
sådär för alltid
***
Idag var det två år sedan
vi låg öga mot öga
med varandra
och jag minns hur din nästipp
nuddade min
där vi låg i fullkomlig tystnad
och såg på varandra
höll varandras händer
och väntade
Idag har vi suttit på golvet
och fyllt ytan runt oss med minnen
och nutidsberättelser
förenat de två
Och ljusens lågor har gjort våra
siluetter mjuka i mörkret
bildat skuggor längs betongväggarna
förenat oss
i en
Jag bygger mig ett hem
Jag har funderat mycket på det där med hem.
Definitionen av det.
Och kommit fram till att alla har sin egen.
Sitt eget hem att definiera.
Kanske (för det mesta troligtvis) flera.
Mitt ena hem har inga väggar.
Inget parkettgolv att slipa ner av diverse tunga möbler,
och inga tapeter i brokiga färger.
Mitt hem är inte främst tak över huvudet,
mitt hem är allra mest
ett tak över hjärtat.
Solskenssöndagar
Att prata en stund med en vän
höra hennes röst säga
jag finns här
Att läsa en väns ord
höra dem säga
det är okej
Att promenera genom ett ruskigt Varberg
för att hitta kraften att städa upp i röran
Slutligen göra det och sedan upptäcka
att solen plötsligt lyser
där ute
Idag
känns rätt så fin
Jag ska skriva om andra saker snart
Det regnar igen
och jag börjar undra vart allt vatten tar vägen
jorden borde vara fylld för längesen
Tystnaden och jag
har hittat tillbaka till varandra
nu sitter vi här
och samexisterar
sådär ovanligt harmoniskt
det var en tid sedan nu
men jag har hittat ro på andra vägar
använt ljud till att tystna tankarna
det har fungerat minst lika bra det
Tankarna virvlar fortfarande på
men jag låter dem göra det
till en viss gräns
jag har en gräns numer
Det är lördag och det känns som en söndag
det är konstigt, jag älskar den känslan
man får liksom en extra dag
på köpet när tiden inte rusar iväg
Det är inte mer än rättvist
Nu, precis nu
Jag har skrivit om hösten
och jag är less på den nu
till och med lite less på nuet
där min kropp och mitt huvud och mitt medvetna jag
inte alls är överens
där vi liksom slåss mot varandra
istället för att samarbeta
såsom kroppsdelar och tankar borde göra
kan man tycka
Jag är trött
på att jag använder mig själv som slagpåse
och att jag liksom inte säger ifrån
inte ens när jag har slagit mig själv
blodig
spräckt både läpp och ögonbryn
jag antar att det är det som är problemet
roten till det hela
att jag tittar på
och bara skriker på insidan
Jag har skrivit om hösten
jag har skrivit om frustrationen i bröstkorgen
SOM INTE ENS ÄR BEFOGAD
för jag är ju faktiskt väldigt lyckligt lottad
det är dags att fatta det någon gång
Och fatta att jag är värd att känna den,
lyckan
(jag vet inte om det märks
säkerligen inte
men det här är faktiskt ett positivt inlägg
det här är faktiskt ett enormt framsteg
jag säger ifrån nu
jag sätter ner foten
jag skriker högt och ljudligt
så att jag hör
min egen röst säga
att nu
nu räcker det)
.
Jag sänker mina axlar
tvingar dem ner till dess ordinarieplats
det hugger till ibland
men för det mesta
går det så mycket lättare att andas
Visst var det du mamma
som pratade om tacksamhetsfrossa
att man ibland behöver göra muntliga listor
på all den lyckan som finns i ens liv
och det gör jag
när tankarna glider iväg
till att oro sig för sådant som ännu inte finns
då ringar jag in nuet
med all den lyckan som finns i mitt liv
Jag blundar
och lyssnar
till vilsamma toner från hans gitarr
och ser hur det förändras där utanför
med löven på marken och skiftande färgskalor
och jag känner hur det förändras här innanför
med min kropp liggandes på marken
med utsträckta händer
och skiftande färgskalor
Att knyta en knut
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
Jag och lillebror sjunger med för allt vi har
för all luft vi har i våra lungor
och jag skrattar högt när vi kör genom byn
kanske för att jag känner att det är sant
att just idag är jag stark
trots att min kropp inte vill vara med
att den delvis stänger av
på samma sätt som jag kanske gjort
lite för länge
jag promenerar längs älven
försöker att bara njuta av färgspelen
och den oerhört klara luften
men tankarna hamrar sig igenom
når mitt medvetande tillslut
ändå
och det har snurrar i cirklar
länge nu
bildat knutar
som jag inte har styrka att knyta upp
enbart med mina händer
jag behöver något annat
en sax
kanske
och det första jag kommer klippa av
det är den där oron
den där rädslan för snedsteg, fallsteg
och slutsteg
som aldrig verkar lägga av med att bilda knut
på knut
på knut
på knut
och sen, när jag har klippt av de där jävlarna
tänker jag gå som om jag har luft under fötterna
och le som om mungiporna fastnat där uppe
och tänka som om mina axlar var tömda på tyngd
och kanske
för säkerhetskull
skulle jag ha en sax i fickan
utifall att
.
Det är någonting med hösten
dess lätta luft
lätta kyla
som får en att vilja krypa in under filtar
gömma hakan i halsdukar
och som får mig
att vilja promenera i skogen
timmar i sträck
Det är någonting med hösten
som får mig att ta djupa andetag
och känna hur det virvlar till i bröstkorgen
av känslominnen
som jag inte kan placera
Det är någonting med hösten
som får mig att längta
till alla platser jag satt mina fötter
som får mig att längta
till alla mina hem
Hösthjul
Det smattrar mot källarfönstren
och det är nästan att jag kan känna doften
av blöta löv
Jag sitter och funderar över när det där ekorrhjulet
i min kropp
ska stillna helt
om det någonsin gör det
förut skulle jag aldrig ha påstått att jag har en rastlös själ
men nu kanske det är svårt att undvika
just det uttrycket
Eller så är jag bara väldigt målmedveten
utan att riktigt veta vad målet är
men vara fullt övertygad om att det finns där
någonstans
i alla val
där magkänslan får avgöra
Eller så är det så att det där ekorrhjulet
säger åt mig
unisont med huvudvärken
att det är dags att krypa ner
och varva ner
för dagen
Välkommen till världen
Det har regnat hela morgonen.
Blåst stormar utanför, så att grenarna vajat i häftiga ryckiga rörelser.
Och jag har känt ro. Lycka. Och saknad på samma gång.
Men jag vet att idag är en miraklers dag.
En lyckans dag.
Och jag tittar tillbaka två år i tiden.
En annan lyckans dag.
Jag tittar tillbaka på hon som föddes med styrka och mjuk blick.
Och jag ser att han som fötts idag
föds med samma styrka
samma mjukhet.
Och jag längtar tills dess att jag får hålla dig
lilla kusin.
Renoveringsprojekt
Ni kanske har märkt att jag stängt ute er alla ett tag
men jag har renoverat
och det har varit fullkomligt kaos
här
Nu återfår ni ert tillträde
men det betyder inte att jag är klar
det betyder inte att jag inte kommer fortsätta att möblera om
ändra om
strukturera i nya
strukturer
eller nåt i den
metaforiska stilen
jaja.
Det där med att vara nära, på håll
Jag vet att jag redan börjat om
att jag redan har lämnat den där stora staden
med tunnelbanespår som går som vener genom stadsdelarna
att jag redan har tömt mitt barndomshem
jag vet att jag inte har packat den där bilen till bredden
för att studera något nytt och spännande
i en främmande stad
(inte det här året i alla fall)
jag vet det
och ändå
blir jag så känslomässigt involverad i era resor
bara av att läsa om dem
bara genom att se bilder
på er upplösning
på era farväl
och sa jag
att jag saknar er
sådär enormt mycket?
Med händerna på tangenterna
Moderaterna vill anpassa antagning till estetiska program utifrån efterfrågan på arbetsmarknaden.
Och jag måste skriva,
måste skriva så att fingrarna blöder.
Det där med att tillåta sig själv att sväva iväg
Jag inser att jag behöver det här
tider
som hålls
men som inte tar över
tider som ger mig
tid
till
annat
till text och
andning
till att stanna upp och bara lyssna
på livet
Och ja,
det kanske märks
att jag svävar lite väl högt ikväll
men jag tänker inte bry mig om att hålla mig tillbaka
för det finns så många dagar
när fötterna är som fastspikade
till jorden
när luften känns oåtkomlig
ogenomtränglig
Så ikväll
njuter jag av att vara lätt
så lätt att jag inte ens nuddar
trädtopparna
.
Jag har förflyttat mig
över molnen, fram och tillbaka
längs vitstreckade vägar
och grusvägar
och under befrielsegivande cykeldäck
Jag har stått stilla
dragit in doften av tång
suttit i en källare
och sett regnet landa i gräset
Och snart tar vardagen vid
en ny visserligen
men vardag
och jag erkänner att det ska bli ganska skönt
att strukturera
organisera
och planera
det där livet
lite mer ramenligt
igen
om ni fattar vad jag menar
.
Och det är när jag står där
i folkvimlet
vid havet och en rodnande kvällshimmel
som det fyller mig
det är när jag på håll hör kent inleda konserten
det är vid första låtens första toner
som jag översköljs av en annan känsla
en sådan som beter som en våg genom kroppen
som sköljer bort skiten
och tar med det ut i havet
som rundar alla hårda kanter
som liksom sköljer och skjuter bort
då och sen
och framhäver det där underbara nuet
Och det är när jag står där
som jag känner stenar falla ur min kropp
som jag känner att någonting annat tar vid nu
och att jag är redo att omfamna det
Som att säga allt en gång till
Jag satt i sovrummet i Bromma
bland flyttlådorna
lyssnade på det dova mullret från drottningsholmsvägen
och försökte skriva ett inlägg
som tog farväl av allt det där
Men det försvann
som om det hade varit något där bland orden
som inte ville bli sagda
som inte ville bli bekräftade
allt jag sa var bara att allt var precis som vanligt
nästan
han var där
hans blick i min nacke medan orden forsade ur mig
hans leende när jag vände mig om och såg på honom
Men i rummet bredvid
stod en borg av lådor fyllda av det som är vi
väggarna hade blivit nakna
och hyllorna tomma
fast sedan tog jag tillbaka det
det där med att lådor skulle kunna rymma allt det som är vi
vi är något som inte fastnar i ting eller i platser
vi
det är det som hela tiden växer
runt
och inom oss
Jag minns att jag skrev något om
fikat i trädgården vid det vita huset
att allt var precis som vanligt
nästan
vi satt där och pratade och skrattade
som om ingen tid hade förflutit sedan sist
och jag insåg
ungefär i samma sekund som vi kramades hejdå
att det är med ni som med vi
ni fastnar inte i någon plats eller i ting
ni har bara fastnat i oss
vi tar er med
Och när raderna börjat tunnats ut
så skrev jag några rader till dig, Stockholm
Något om att
vi kanske inte alltid kommit överens
men att vår relation växt sig starkare
än vad jag kunnat tro
när vi först möttes
och jag skrev, till dig Stockholm
att trots att det är dags för andra vidder nu
så kommer jag att sakna dig
och jag vet att jag avslutade med att säga
vem vet
vi kanske ses igen
kära stad
Och sedan
tittade jag på orden och jag kände en slags lättnad
över det som blivit sagt
och ett knapptryck senare
var allting borta
Kvällssvammel och det där med att vara oförskämt nöjd
Jag ställer upp balkongen och andas in
av kvällsluften
jag märker att den nästan gör mig
hög
Hon har gått hem
men våra samtal hänger kvar
snurrar vidare i mitt huvud
och jag kan inte låta bli att le
Det känns nästan helt ofattbart
att imorgon är det måndag
och det kommer inte ringa någon väckarklocka
att jag kommer få 6 långa veckor av
att andas in kvällsluft
6 veckor av att bara vara hög
på livet
av kvällsluften
jag märker att den nästan gör mig
hög
Hon har gått hem
men våra samtal hänger kvar
snurrar vidare i mitt huvud
och jag kan inte låta bli att le
Det känns nästan helt ofattbart
att imorgon är det måndag
och det kommer inte ringa någon väckarklocka
att jag kommer få 6 långa veckor av
att andas in kvällsluft
6 veckor av att bara vara hög
på livet
Juniheter
Det där med att komma hem till en tom lägenhet
med posten på dörrmattan
och ett handskrivet brev på köksbänken.
Att läsa det, rakt igenom
med skor och jacka fortfarande på.
Det där med att ord från en vän
kan fylla varje centimeter av den där tomma lägenheten.
Snart tar något nytt vid
men först, imorgon, måste jag avsluta något annat.
Det känns att det är juni.
med posten på dörrmattan
och ett handskrivet brev på köksbänken.
Att läsa det, rakt igenom
med skor och jacka fortfarande på.
Det där med att ord från en vän
kan fylla varje centimeter av den där tomma lägenheten.
Snart tar något nytt vid
men först, imorgon, måste jag avsluta något annat.
Det känns att det är juni.
