Vissa kanske finner det störande att bli väckt klockan åtta på en lördagmorgon av att solen lyser in genom fönstret men det är ett säkert sätt att få mig att vakna på rätt sida. Jag bara älskar solsken!!

Trummorna i Wolfmothers "Vagabond" får mig att dansa runt i solskenet som övervåningen badar i, och hjärtat att slå små lyckovolter innanför bröstkorgen och jag sjunger med i låten, högt och falskt, och får mina föräldrar att skratta och skaka på huvudet.

TODAY IS A GOOD DAY

Fågeln har hittat ut.
Den där lilla fågeln som pickade hårt och skoningslöst innanför kammrarna,
som hackade dem ihåliga och flög mellan dem
i ren panik.
Den där fågeln jag skrev om
mitt i stormen före kaoset bakom sömnlösheten
innan tystnaden, tomheten, paniken,
och innan friheten.

Den måste ha hittat ett
öppet fönster,
brett ut sina vingar under min bröstkorg
och gjort såsom fåglar ämnar att göra.
Flugit.

För det har stillnat hos mig.
Inga vingar som febrilt söker
medvind,
och inga näbbar som försöker skapa flyktvägar från
hopplösheten.

Jag känner stillhet
och hör vårfågeln kvittra inom mig,
och tystnaden
är bästa sättet att höra den på.

Ibland kommer förändring över en natt, hårt och skoningslöst, förunderligt och vackert, oåterkalleligt men bestämt. Andra gånger smyger den sig på, trippar på tå i natten och lägger sig bredvid när morgonen stiger. Och plötsligt finns den bara där. Bredvid.

Den här veckan har gått fort och ändå känns det som att jag hunnit med mycket. Jag har fått nya inspirationskällor; skrivarkalendern kom med posten, och jag befann mig på onsdagskvällen på poetry slam med bekanta poeter. Jag har även jobbat och med mina såriga händer och skit under naglarna som bevis. Känns skönt att arbeta praktiskt och med kroppen. Avslappnande på något sätt att slippa den teoretiska biten ett tag. Skönt med förändring. Faktiskt.

På fredagen fyllde Jenny år och jag grattade henne med ett kort, men glatt telefonsamtal och en blommbukett. Får säga Grattis igen till dig vännen:)

Fredagskvällen spenderades i Sörmjöle hos Madeleine. Vi insåg att det var längesen vi sågs för vi pratade konstant hela kvällen. Vi hade tänkt se film och äta lite gott men som sagt, vi hade en del att uppdatera varandra om. Mycket trevligt må jag säga :) vi somnade i alla fall rätt tidigt och sov länge, och det var välbehövt.

Sedan åkte vi in till stan och skildes åt, och jag begav mig på Swoopingggg. Fick med mig en kasse kläder hem och fick träffa lite Klingare, mycket trevligt det med.

Ikväll ska jag äta chokladpudding och slappa. MUMS

 

titta upp. titta upp. sluta stirra på dina fötter. titta. upp. gå framåt med höjd blick. sluta stirra på dina fötter. sluta kontrollera alla dina steg. titta upp. titta. upp. gå framåt med höjd blick. se allt du har runtomkring dig. titta. le. titta upp. sluta stirra på dina fötter. sluta kontrollera alla dina steg. släpp taget. gå framåt. gå framåt med höjd blick. gå framåt och se framåt. se vad som finns att erbjuda. ta för dig. titta. titta upp. le. du kan inte kontrollera alla dina steg. gå framåt med höjd blick. ta dagen som den kommer. den kommer. den är här. nu. här och nu. titta upp. titta. upp. sluta stirra på dina fötter. sluta kontrollera alla dina steg. släpp taget. fall. flyg. hoppa. hoppas. ha tro. dröm. ha tro på dina drömmar. förverkliga dem. uppfylls av dem. lev efter dina drömmar. lev dina drömmar. sikta högt. titta upp. titta. upp. gå framåt med höjd blick. ta dagen som den kommer. den kommer. den är här. nu. titta upp. titta upp. sluta stirra på dina fötter. titta. upp. gå framåt med höjd blick. sluta stirra på dina fötter. sluta kontrollera alla dina steg. titta upp. titta. upp. gå framåt med höjd blick.

 

titta. titta upp. titta. upp.

Idag har jag faktiskt varit väldigt effektiv och kunnat stryka några saker från min evigt långa att göra lista:

- Fixade en ny "seriös" mail så jag slipper förklara vad slipen står för varje gång.
- Gick runt på Vindelns alla dagis och anmälde mig frivillig som vikarie om det behövdes, något som verkade uppskattat på flera håll.
- Har inhandlat presenter till veckans tre födelsedagsbarn
- Tog ett simpass efter middagen, träningen börjar sakta men säkert komma igång. Tror jag, hoppas jag.

Jag svär jag kommer att sova som ett barn inatt.

God natt!

JAG VILL OCKSÅ VARA EN HELT OTROLIGT KREATIV MÄNNISKA!!!!
Så, ville bara få ut det.

Efter tre år i skolan utan struktur, utan att aldrig ha använt min årliga investering av en kalender, kan jag helt plötsligt inte leva utan den. Konstigt, när man har mindre saker att planera och hålla ordning på blir det ännu viktigare att aktivt göra det. Eller ja, kanske egentligen inte så konstigt. Hur som helst, för att komma till poängen, så har jag äntligen beställt skrivarkalendern 2010 och hoppas att den är värd pengarna.

Jag börjar känna mig stressad över det faktum att jag inte skriver. Eller, skriver gör jag väl men inget som kan räknas. Inget som räknas som bra. Ändå känner jag att orden närmar sig. Idag ligger de och väger vid kanten, gungar fram och tillbaka och trillar nästan ner i knäet på mig. Men än så länge hänger de sig kvar och det är minst sagt frustrerande. Att känna formuleringarna i fingertopparna men inte veta hur jag ska göra för att de ska befrias över tangentbordet.

Nästa veckas uppdrag blir att fixa till mitt CV, söka jobb, och fira alla födelsedagsbarn. Dagens uppdrag är att njuta av att det fortfarande finns lite kvar av helgen.

Bakar kladdkaka med musik på högsta volym, dansar runt i köket och känner att det är skönt att vara glad.

Bloggtorkan är tillbaka på alla håll och kanter.

Jag har inte så mycket att skriva faktiskt. Jag gör som vanligt inte så mycket, försöker fundera ut vad jag ska göra härnäst med livet. Men idag har varit, till min egen förvåning, en rätt bra dag. Hittills i alla fall haha. Trodde att jag skulle få börja komma igång med fotandet och gå en fotokurs men icket. Det var fullt så jag står som reserv, alltid någonting I guess. Ja ja.

Nu ska jag dricka te, äta lite gófika och läsa lite.
BYE


"There are moments in our lives when we find ourselves at a crossroads. The choices we make in those moments can define the rest of our days. And, of course when faced with the unknown, most of us prefer to turn around and go back.

There are moments in our lives when we find ourselves at a crossroads. But, once in a while, people push onto something better. Something found just beyond the pain of going it alone. And just beyond the bravery and courage it takes to let someone in. Or to give someone a second chance.

Something beyond the quiet persistence of a dream.
Because, it's only when you’re tested that you truly discover who you are.
And, it's only when you're tested that you discover who you can be.

The person you want to be does exist; somewhere on the other side of hard work and faith and belief. And, beyond the heartache and fear of what lies ahead."


Och ja, jag har börjat se one tree hill igen.

Jag har fått en kusin!!! Igår kl 23.24 föddes en Edith på 52 cm och 3595 gram.
Visst är hon hur söt som helst!

När man glömmer hur det är att vara fem år och fri som en fågel,
fri som en fågel,
fri som en fågel
fri som
och hur det var att vara luffare på dagarna och pirat på nätterna, flyga till landet ingenstans i nattskjorta och titta ner över länder ingenting och slippa resa dit och inse att hemma alltid kommer vara hemma och att det man söker inte går att finna på vare sig främmande eller välkända breddgrader. Att vara fem år och slippa vetskapen om att man en dag måste söka, att man måste leka kurra gömma hela livet, utan att veta vad eller vem man letar efter eller var man ska börja.

När man glömmer hur det är att vara fem år och springa barfota över gräsmattor en hel sommar. Bara springa det fortaste man kunde tills man blev så hungrig eller så törstig att man var tvungen att springa tillbaka hem och sedan sova i en säng fylld med nallebjörnar i tyg och drömma om sådant som faktiskt fortfarande skulle kunna hända.
Då allt var verkligt.
Då allt var dröm.

När man glömmer hur det är att vara fem år, när jag glömmer det,
då har jag blivit alldeles för gammal.

2009 har passerat och man stöter på årskrönikor var man än vänder sig i informationsbruset. Personliga fråga-svar-listor präglar de flesta bloggar, sammanfattningar av årets musik och film har gjorts av varje kulturell tidskrift, och Tv4 har säkert som brukligt en samling av kanalens höjdpunkter och tabbar.

Och jag tänkte ställa mig i ledet och publicera min sammanfattning av mitt 2009, började att beta av frågor på den långa 2009-listan. Men vet ni vad? Jag är less på 2009. Visst, det var ett år fyllt med framgångar och av många nära och kära. Men det var också ett år fyllt av tyngd, och den behöver inte följa med in i det här året. Den ska inte följa med.

Det här året kommer att bli mitt år, är mitt år. Det här året ska jag stå vid rodret och styra mig dit jag vill bli styrd. Och det har börjat otroligt bra. Jag har samlat så mycket kraft dessa mellandagar att jag tror det var längesen jag kände mig såhär tillfreds med livet. Så lugn och samtidigt så framtidsinriktad och beslutsam. Som sagt, det här kommer att bli ett bra år. Det ska jag se till att det blir.

Så jag säger; tack och adjö 2009. Hej och välkommen 2010!

Så har klockan passerat tolv och julaftonsnatten gör sitt intåg,
snön faller
lugnt och virvlande
precis som den ska.

Vill bara önska er alla en riktigt God Jul! Hoppas att det blir en underbar dag med mycket god mat och sällskap av nära och kära!

Ta hand om er, och varandra!


GOD JUL

Och så länge vara den lyckan. Nejdå, mitt mentala välmående är fortfarande på topp. Dock har sjukdomen än en gång slagit till och jag är ordentligt förkyld med feber och kroppsvärk. Förhoppningsvis har jag hunnit piggna till lagom till julafton men jag har fått ändra i mina planer vad gäller sista-minuten-julklappar, och möjligheten att få träffa en återkommen norrländning innan jul har försakats. Aja, det är inte mycket att göra åt. Jag ska lägga mig nu och sova tills jag vaknar och jag tänker bestämma mig för att vakna frisk och full av energi. Eller i alla fall friskare och på bättringsvägen.

Hoppas ni har det mysigt i allt julstök!
BYE

Klockan är 00:55 och jag är inte särskilt trött, trots att jag lyckats vända på dygnet den här helgen. Jag sitter här, upprymd, nästan som om det var dagen innan julafton och jag var sju år igen. Så fascinerad över julens mystik att jag helt enkelt inte kan sova.

Men jag är inte sju år. Och det är inte dagen innan julafton. Och den där efterlängtade mystiken och fascinationen lär inte infinna sig den här julen heller. Nej, det är inte därför jag sitter här, men ändå finns det en sprudlande känsla i magen. Ett barnsligt rus som går genom rummet, och om någon skulle se mig just nu skulle man nog kunna se hur jag lyser.

Jag tänker inte berätta vad detta något är. Eller jo, jag kan säga såhär. Det kallas oväntad lycka. Oväntade insikter. Oväntade överraskningar. Oväntade riktningar och framsteg. Framförallt framsteg. Och det är inte lycka för någon annan, med någon annan eller tack vare någon annan än mig själv. Precis. Ni läste rätt. Någon skrev för inte så längesedan; "jag är min egen lyckas smed". Och ikväll är jag faktiskt det.

För några månader sedan hade jag kunnat ge er en lista på alla de saker jag var missnöjd med i mitt liv. Allt som jag tyckte mig sakna. Men just nu älskar jag mitt liv! Jag älskar det faktum att det är ovisst, att jag inte har någon aning om vad morgondagen har att erbjuda, vilka vägar jag kommer bestämma mig för att gå. Jag älskar att jag inte är kvar på samma plats (att jag fortfarande bor hemma hör inte till poängen), att jag inte längre gör samma sak dag ut och dag in, och att jag inte längre behöver känna att just det är fullkomligt meningslöst. Jag älskar att jag får drömma drömmar och att jag får följa dem imorgon, om jag vill. Och jag älskar att mitt liv är fyllt med så mycket som jag alltid varit för upptagen för att upptäcka.

På ett sätt är ni alla en del av min lycka, för utan er hade jag nog aldrig kunnat säga att den här lyckan faktiskt är min egen. Och att jag tänker behålla den för mig själv. För den är inte särskilt ansenlig, inte direkt häpnadsväckande eller beundransvärd. Men den är min. Och det, mina vänner, är den största lyckan för mig.

God natt!

Vem hade trott att jag skulle citera Tomas Di Leva i min rubrik? Inte jag i alla fall. Men men, trots sina konstigheter är han rätt klok.

Ännu en vecka har passerat och tiden går ruskigt fort, även när man inte gör någonting. Dock måste jag säga att jag älskar min nya sysselsättning. Ja, alltså, inte att inte göra någonting utan att sjunga för gamlingarna på ålderdomshemmet solhaga här i Vindeln. Jag spelade där för första gången förra veckan och igen i Tisdag, och därmed sista innan jul. De är så otroligt söta! Och tacksamma! Efteråt kom alla fram och tackade för att jag kom dit så att de fick sjunga. En av tanterna gav mig en hård kram och en annan gick till fönstret för att kunna vinka till mig när jag gick. Blir lite extra varm i hjärtat när jag tänker på det. Äldre människor är mysiga, för det mesta.

Igår var jag ute med Tina, Emma och Inga, efter ett sömnigt och spontant dagsbesök. Hur som helst började jag och Tina kvällen här i Vindeln med lite musikpepp och styling. Sedan körde vi kosan mot stan. Vi tog oss in på Scharinska trots att jag och Tina var underåriga, ibland har man tur. Kvällen var väl sådär, lite trögstartad och kall! Men det livades upp en del när min brors kompisar dök upp, haha. Jag har nu bytt ut Tomas och har blivit den nya Bacon. Ja, Bacon är min brors smeknamn i gänget. Haha ja, käre värld.

Ska snart ge mig ut i det kyliga, men vackra vädret. Älskar det faktum att solen börjat visa sig på himlen igen. Me like.

Nu var jag faktiskt inte segast på att uppdatera så uppdatera ni andra med!

Ja ja, här kommer en uppdatering.

Drömde världens roligaste dröm inatt. Jag drömde att jag skulle bli nya superman. Och ja, superman, inte superwoman. Jag prövade hans dräkt, som passade otroligt bra vilket betyder att jag måste ha blivit rätt biff på kort tid. Funderade också på hur jag skulle kunna undvika att berätta för någon att jag var den nya superman, haha. Sen fick jag ett meddelande på en dator som förklarade hur det gick till typ :P hahah jätteroligt! Var så nöjd när jag vaknade med den stora insikten att jag faktiskt var den nya superman.

Har varit en bra helg förövrigt, mycket skratt. Skrattade så jag grät när pappa gjorde årets roligaste felsägning :P ska inte berätta vad det var för då tycker han att det blir så pinsamt. Hahahahhaa. Felsägningar är faktiskt hur roligt som helst! Det är faktiskt det.

Igår var det spelning på Svindelrockarna och det var riktigt roligt med lite livemusik. The Normals, ett Goo Goo Dolls coverband, eller de riktiga Goo Goo dolls?, spelade och ja, det var både roligt och bra musik. Sen var ju Ahead bäst som vanligt. Hamnade sedan hos Tina för kvällsfika och nonensprat tills vi var så trötta att vi bara satt i varsin soffa och skrattade.

Som sagt, mycket skratt mys och förvirring. En vanlig helg hos Hanna med andra ord.

Just det, har just gjort en ny musikalisk upptäckt; Greg Laswell. Kolla upp honom!

Allting går att förändra. Varje tanke går att slå hål på, eller i alla fall förädla. Slipa i kanterna eller helt och hållet förvandla till en ny, positiv vändning. Ibland måste man bara försöka lite mer enträget och tala högt till sig själv och sina hjärnspöken.

Jag såg solen idag, kände den, och såg hur den spred glitter över de små men ändå existerande snökullarna. Tog med evighetsmaskinen och försökte fånga känslan i megapixlar men det var okej att misslyckas med det idag.

"Detta är inte tid, bara ett slags utrymme i den"

Även om det är så,
om det faktiskt bara är en andningspaus innan nästa lopp,
nästa liv
nästa rus,
så är det någonting att leva i.

Det där utrymmet är fortfarande inte tomt,
och kommer aldrig någonsin att bli det
så länge jag fyller det.

Jag är hemkommen från en underbar resa till Karlskrona! Vi överraskade Jenny med två extra resenärer, och vistelsen präglades av högljud allsång med känsla, hysteriska skrattanfall, mycket och god mat, blottande humor, träningspass på friskis, promenad i kustblåsten, läskigt dålig film, insikter, shopping, en halvt misslyckad men rolig utekväll, årets roligaste bild. Och så vidare och så vidare och så vidare :)

Det var verkligen en lyckad resa, på alla sätt och vis. Får tacka Jenny och Jonas för att vi fick stormgästa deras hem:) och jonas borde få en guldstjärna för att ha uthärdat fyra dagar med fem hysteriska tjejor haha. Och det behövde inte bli några ledsna farvältårar då vi snart får återses till jul :)

Här kommer lite bilder!


Tre tralande jäntor på resande fot


Karlskronatösen!


Grönt gräs i november?










Mat


.. och mättnad :P


Partyyyypinglor


Helt slagna hjältar efter några dagar med oss :P


Flyttlasset hem





Nu ska jag ta och försöka göra något nyttigt. Fast i och för sig, när man är sjuk får man ta det lugnt men ja. Jag är inte dödsjuk direkt så något vettigt kan jag ju göra.

Ta hand om er!

Jag tar en nostalgisk resa till alla förgångna världar
skrattar och ler
med människorna på bilderna
och känner värmen bosätta sig under bröstkorgen.
Jag ignorerar bakslagen
som siktar väl men fel
och minns
precis alla känslor
och
precis alla världar
när de sprakade som mest.

Och jag vet
att jag har levt i de allra största av världar.