Klockan är 00:55 och jag är inte särskilt trött, trots att jag lyckats vända på dygnet den här helgen. Jag sitter här, upprymd, nästan som om det var dagen innan julafton och jag var sju år igen. Så fascinerad över julens mystik att jag helt enkelt inte kan sova.

Men jag är inte sju år. Och det är inte dagen innan julafton. Och den där efterlängtade mystiken och fascinationen lär inte infinna sig den här julen heller. Nej, det är inte därför jag sitter här, men ändå finns det en sprudlande känsla i magen. Ett barnsligt rus som går genom rummet, och om någon skulle se mig just nu skulle man nog kunna se hur jag lyser.

Jag tänker inte berätta vad detta något är. Eller jo, jag kan säga såhär. Det kallas oväntad lycka. Oväntade insikter. Oväntade överraskningar. Oväntade riktningar och framsteg. Framförallt framsteg. Och det är inte lycka för någon annan, med någon annan eller tack vare någon annan än mig själv. Precis. Ni läste rätt. Någon skrev för inte så längesedan; "jag är min egen lyckas smed". Och ikväll är jag faktiskt det.

För några månader sedan hade jag kunnat ge er en lista på alla de saker jag var missnöjd med i mitt liv. Allt som jag tyckte mig sakna. Men just nu älskar jag mitt liv! Jag älskar det faktum att det är ovisst, att jag inte har någon aning om vad morgondagen har att erbjuda, vilka vägar jag kommer bestämma mig för att gå. Jag älskar att jag inte är kvar på samma plats (att jag fortfarande bor hemma hör inte till poängen), att jag inte längre gör samma sak dag ut och dag in, och att jag inte längre behöver känna att just det är fullkomligt meningslöst. Jag älskar att jag får drömma drömmar och att jag får följa dem imorgon, om jag vill. Och jag älskar att mitt liv är fyllt med så mycket som jag alltid varit för upptagen för att upptäcka.

På ett sätt är ni alla en del av min lycka, för utan er hade jag nog aldrig kunnat säga att den här lyckan faktiskt är min egen. Och att jag tänker behålla den för mig själv. För den är inte särskilt ansenlig, inte direkt häpnadsväckande eller beundransvärd. Men den är min. Och det, mina vänner, är den största lyckan för mig.

God natt!