Jag är vid det eviga sommarljuset

och det är svårt att sova

jag vill liksom promenera runt i den kalla nattsommarluften

och se solen vända vid trädkronorna

och lugnet lägga sig över ängarna

och höra fåglarna sjunga godnattvisor för döva öron.

 

Mina ord har först och främst tagit slut

slitits till nedersta kanten

och det har fått ta ett tag för de att växa ut igen

Jag kan se dem vaja i vinden

Men nu är de istället täckta av svetssmuts

och jag gör ett försök att torka bort

sotet som tynger dem

gömmer undan dem

från tomma ark

och vibrerande skärmar

 

Men det vackraste är ändå

att igen känna längtan

efter ordsvall