Bakom rullgardinen
Nu har frustrationen fått stå och stampa för länge. Fått för mycket plats.
Så det är dags att prata om något annat.
Något som liknar vår.
Jag börjar morgonen med tidiga jag-är-sjuk-idag-samtal
vaknar till ett slag
när solen faktiskt smyger sig in under rullgardinen
och jag tittar på klockan och ler sedan med hela kroppen
trots hostan som rosslar och magen som kniper och
snuvan som kväver
så längtar varje cell
större
än
allt
det
där
Jag blundar
lyssnar på vårfåglarna utanför
ser på hans sovande gestalt bredvid
på min kudde
och tänker igen på allt som kommer
på allt som är
på allt som varit
och på det faktum att
det kommer att bli vår igen
solen kommer att värma och vattnet
kommer bli rinnande forsande flödande
igen
det kommer att bli vår igen
och jag vill va med
(och sedan är det ju det där nya projektet jag jobbar på som jag snart, alldeles snart, kommer meddela om här. men den ska få gro, lite till, först)
Så det är dags att prata om något annat.
Något som liknar vår.
Jag börjar morgonen med tidiga jag-är-sjuk-idag-samtal
vaknar till ett slag
när solen faktiskt smyger sig in under rullgardinen
och jag tittar på klockan och ler sedan med hela kroppen
trots hostan som rosslar och magen som kniper och
snuvan som kväver
så längtar varje cell
större
än
allt
det
där
Jag blundar
lyssnar på vårfåglarna utanför
ser på hans sovande gestalt bredvid
på min kudde
och tänker igen på allt som kommer
på allt som är
på allt som varit
och på det faktum att
det kommer att bli vår igen
solen kommer att värma och vattnet
kommer bli rinnande forsande flödande
igen
det kommer att bli vår igen
och jag vill va med
(och sedan är det ju det där nya projektet jag jobbar på som jag snart, alldeles snart, kommer meddela om här. men den ska få gro, lite till, först)
f som i
Jag hör min frustration gå loss
på insidan
lite som skrik och skratt
som avlöser varandra
det låter ungefär såhär
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHhh haha ha hahahaha ha ha hahahahahahahahahahahaha ha ha ha hahaha ah AH AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH haha ha hahahaha hahaha haha ha ha h a
Äsch. Nu åker jag till Täby.
Får jag gå precis så nära, att din axel stryker vid min arm? Jag vill inte verka jobbig eller så men jag är varm och du ser kall ut
Igår kväll begav vi oss till kollektivet
där de tre kreativisterna bor
där det lagas vegetarisk mat och
delas många skratt
i en soffa
med säkertmusik i öronen
och en kladdkaka i handen.
Därefter
styrde vi kosan in till Dovas
mest bara för att Annika Norlin sjunger så vackert
om just Dovas
om att
se hockey'n på Dovas
utan å se hockey'n på Dovas
det där om att få göra på sitt vis
som man gör i norrlands inland
Och sedan
spela biljard inpå nattimmarna
spilla varm choklad och krossa muggar
dansa till välkända låtar
och äta nattamat på mcdonalds
för att sedan vandra till slussens tunnelbanestation
i ett stilla snöfall
Jag antar att Stockholm inte är så dumt
ändå
Något slags stillsamt virrvarr
Jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle skriva
men jag minns att det kändes viktigt.
Kanske handlade det om lyckan över att det
plötsligt är fredag imorgon
och att delar av helgsbestyren är planerade
med luft att fylla
lyckan över att ha lagat god mat
att höra lilla hennes stora skratt i bakgrunden
av ett telefonsamtal
och den där återkommande tacksamheten
över att ett samtal med ens föräldrar
som mest är samtal med två goda vänner
Kanske ville jag undra om ni tröttnat på mina humörsvängningar
och hur som helst konstatera högljutt
att det
har jag
Eventuellt var det något om han som tänt ljus
runt om i lägenheten
som ligger i soffan under en filt och läser
och som
fastän han är ofantligt irriterad
låter mig hålla om honom
en lång stund
Kanske var det något av det där
eller något om sorgen igen som kommer och går
som gnager på delar av mig
jag knappt kände till
eller något om att det där kan stillas
för en stund
när man hör dem skratta, en bit bort
Och var det inte alls något av det här ja,
ja då skriver jag igen
så fort jag kommer på vad det var
