.

Och det är när jag står där
i folkvimlet
vid havet och en rodnande kvällshimmel
som det fyller mig

det är när jag på håll hör kent inleda konserten
det är vid första låtens första toner
som jag översköljs av en annan känsla
en sådan som beter som en våg genom kroppen
som sköljer bort skiten
och tar med det ut i havet
som rundar alla hårda kanter

som liksom sköljer och skjuter bort
då och sen
och framhäver det där underbara nuet

Och det är när jag står där
som jag känner stenar falla ur min kropp
som jag känner att någonting annat tar vid nu
och att jag är redo att omfamna det

Som att säga allt en gång till

Jag satt i sovrummet i Bromma
bland flyttlådorna
lyssnade på det dova mullret från drottningsholmsvägen
och försökte skriva ett inlägg
som tog farväl av allt det där

Men det försvann
som om det hade varit något där bland orden
som inte ville bli sagda
som inte ville bli bekräftade
allt jag sa var bara att allt var precis som vanligt
nästan
han var där
hans blick i min nacke medan orden forsade ur mig
hans leende när jag vände mig om och såg på honom

Men i rummet bredvid
stod en borg av lådor fyllda av det som är vi
väggarna hade blivit nakna
och hyllorna tomma
fast sedan tog jag tillbaka det
det där med att lådor skulle kunna rymma allt det som är vi
vi är något som inte fastnar i ting eller i platser
vi
det är det som hela tiden växer
runt
och inom oss

Jag minns att jag skrev något om
fikat i trädgården vid det vita huset
att allt var precis som vanligt
nästan
vi satt där och pratade och skrattade
som om ingen tid hade förflutit sedan sist
och jag insåg
ungefär i samma sekund som vi kramades hejdå
att det är med ni som med vi
ni fastnar inte i någon plats eller i ting
ni har bara fastnat i oss
vi tar er med

Och när raderna börjat tunnats ut
så skrev jag några rader till dig, Stockholm
Något om att
vi kanske inte alltid kommit överens
men att vår relation växt sig starkare
än vad jag kunnat tro
när vi först möttes
och jag skrev, till dig Stockholm
att trots att det är dags för andra vidder nu
så kommer jag att sakna dig

och jag vet att jag avslutade med att säga
vem vet
vi kanske ses igen
kära stad



Och sedan
tittade jag på orden och jag kände en slags lättnad
över det som blivit sagt
och ett knapptryck senare
var allting borta

Kvällssvammel och det där med att vara oförskämt nöjd

Jag ställer upp balkongen och andas in
av kvällsluften
jag märker att den nästan gör mig
hög

Hon har gått hem
men våra samtal hänger kvar
snurrar vidare i mitt huvud
och jag kan inte låta bli att le

Det känns nästan helt ofattbart
att imorgon är det måndag
och det kommer inte ringa någon väckarklocka
att jag kommer få 6 långa veckor av
att andas in kvällsluft
6 veckor av att bara vara hög
på livet