.
Sorg gör en trött
och besvikelser tung
som bly
som vattentung sömnig bly
bröstet som ett tak som rasat in
och fötternas fäste
brutet med marken.
Och alla sorger är inte lika stora
det är sant
även om det låter
kallt
fruset till och med
men
jag tror snarare att för varje ny sorg
känns de som lagrats
de som redan sörjts men
som ändå
aldrig riktigt blir färdiga
aldrig riktigt blir tömda
de känns igen
fyller på
den stora sorgen
allasorgers hål.
Och ändå
jämte
tröttheten
tyngden
en slags tomhet
där någon brukar vara.
Oavsett.
I septembertåget sitter jag och lägger pussel
Det är redan mitten av september
hur gick det till
undrar jag?
Det är många frågor
utan svar
just nu
Kanske beror det enbart på att
svaren inte är relevanta
eller
att det inte finns några korrekta sådana
utan endast de unflyende
de allmängiltiga
de likgiltiga.
Jag hoppade på septembertåget
fyllt av kaos
flykt
och medmänsklighet i mittersta vagnen
den som tycks vara överfull vissa dagar
tom andra dagar
Jag hoppade på tåget
och rusar med
förflyttar mig mellan platser och uppgifter
hinner med men
min skugga halkar efter
tappar ett ben eller två i farten
och jag får spendera kvällarna med att pussla
sy ihop
fundera ut vad som saknas
när allt tycks vara helt
Och ändå.
Septemberluften
hög och klar och
människorna omkring mig med
sina tydliga konturer och
tydliga kärlek
till mig.
Jag tar emot
omfamnar det
fullkomligt.
Jag är omgiven av det
oerhördaste.
Vänskap. Kärlek. Familj.
Och september ljusnar
liknar en sensommar
och när kvällarna mörklägger kring huset
tänder jag ljus.
