Sommarhettan får tanken att gå som i slowmotion

jag tappar ord och dagar på vägen till stranden

men i vattnet kan jag tänka klart,

klart som i tydligt och klart som i färdigt.

 

Dagarna flyter ihop med kvällarna, 

blir slutligen bara en ogreppbar massa av tid

tills jag sneglar på kalendern

och sommarens dagar räknas ned.

 

Fast är vet en aldrig när hösten tränger sig på

och det gör mig glad

och samtidigt oroligt:

tänk om den kommer innan sommarens slut?

Liksom knuffar ut den genom fönstret 

för att ersätta dess luft

och dess känsla mot huden.

 

Men har vi tur

sover hösten 

tryckt (tryggt) under värmen

länge till.