tvåtusentio har en dag, och trettiosex minuter kvar

och till tvåtusenelva tar jag med mig
lyckan i en flätad hand, i en kyss, och ett evigt luddigt tankesnurr
drömmar virade runt stegen
och nutidsvardagen hårt hållen
jag tar med mig
minneslunden med dess vackra blom och grönska
vänskapsbanden i styrkesiden
hoppfullheten
familjeenheten

och ett hjärta som aldrig dunkat så hårt



resten
får tvåtusentio behålla

Anteckningar från himlen (jag flög hem)

"Ett nyvaket vinterland, Velvet Underground spelar i bilstereon, och vi är några påväg hem nu. Rödrosig himmel som sakta börjar färgas av en dröjande sol. Jag kysser fortfarande sovande läppar, kramar hejdå gånger tolv. Men, vi ses snart igen. Börjar om, tar nya tag, inviger ett nytt år och många månader till av internatlivet, kollektivlivet (provocerande eller inte). Och nej, jag tänker inte räkna exakta antal månader. Lämnar in bagaget, tungt av julklappar och hemlängtan. Sätter mig vid vingar som dånande tar mig över sockervaddsmolnen, som tar mig över havet, som tar mig hem till norr."



Och nu är jag här. Norrland, Umeå, Vindeln. Tonårsrummet är åter iordning (oordning), syskonskaran, tripp trapp trull, är samlad och julen nalkas runt nattens hörn.



Så. God Jul mina vänner.
Ta hand om er!

Julen stundar och det finns inte anledning att snöa in sig i känslor utan grunder. Det kan man göra, en annan tid på året.

Idag städar jag mina tjugo kvadratmeter, försöker bena ut vad som ska packas ned och lämnas kvar. Tyvärr är disken inget man kan lämna, och inte heller dammtussarna under sängen. Synd (som louise skulle ha sagt). Peter Jöback spelar Decembernatt och snön dalar utanför, och jag ser Linus konka sin väska genom snön. Han är redan påväg hem. Det är vi nog allihopa.

Helt galet att det bara är fem dagar kvar till jul!

Men det är det, och vad passar sig inte bättre än att jag lägger upp en liten juldikt som lästs upp här i dagarna på diverse uppläsningar. Det var för mig ett försök att definiera julen och få lite av den magiska julkänslan som finns, om man bara letar lite extra.

Jag antar att julen är lite som

julmust och nybakt tunnbröd

adventsljusstakar som tävlar mot

klart brinnande stearinljus

Pepparkaksdeg

som aldrig blir pepparkaksgummor och pepparkaksgubbar

småbarnsbus och småbarnsrus

mjöliga syskonkinder i farmors kök

 

Lite som

förväntan över något okänt bekant

viskningar under grangrenar och

hemligheter bakom stängda dörrar

som värmer

 

och

julen är hälsningar världen runt

frusna fingrar, iskalla nästippar,

ihärdigt trampade fötter vid busshållplatsen

det är snöhögsbestigningar och

halsduken uppdragen, toppluvan nerhasad

det är

hålla handen och känna värmen genom vanten

det är en dag på året

 

raggsocksklädda fötter och filtbevarad värme

glöggdofter, sagor vid öppna spisen, lussebullar

Familjehögar i soffan, och juldagsmorgon med julrester på frukostbordet

den varmaste, och kallaste, avslutningen på ännu ett år

 

Jag antar att julen är lite som

att vänta på något som aldrig kommer

och samtidigt

få allt man någonsin önskat sig

hur kan man känna så mycket? hur kan varje del av kroppen bestå av spröda starka sanningsenliga känslospröt och hur kan ni, alla ni, nå varje ett av dem?


jag åker hemifrån på tisdag, jag åker hem. och jag har ännu inte vant mig med det multipela hemmet, det som bara tycks utöka, växa och gro, det ligger frön överallt.
jag försöker specifiera frustrationen i benen, i bröstkorgskistan, och jag tror jag behöver allt det som norrland har, och faktiskt få sakna gotlandsdrömmen lite. jag tror att jag behöver sova i sängen i rummet med lila väggar, hitta skatter från tidigare liv i bokhyllan och i skrubben på övervåningen. jag tror jag behöver krypa upp intill någon, just nu, en trappa upp, och sova en lång natt utan en väckarklocka som skriker morgon. jag tror att bloggen behöver spärras nattetid.

Att i kylan, som fastnar i sömmarna på vartenda plagg, längta till sommaren. Önska bo i någon annans skjorta i några dar, ligga på gräsmattan och känna solens rörelse över ögonlocket, inte ha någon brådska, alls. Det, istället för att ligga i sängen, titta ut genom fönstret och se solen gå upp alldeles för sent och ner alldeles för tidigt (och till den allra största besvikelse inte kunna undvika de snöklädda trätopparna, inte ens med blicken), men ändå ligga där i sängen resten av dagen bara för att bekräfta det, mot förmodan, existerade dagsljuset. Och titta på solskenet bredvid, som kanske sover, eller som vaket ser tillbaka, klär kalla fingrar med vantar och vinterrosiga kinder med en puss. Fly tillsammans med till all framtid som nuet rymmer, skratta på solsidorna som vintern inte vågar sig på att mörklägga. Med all rätt.

The Boat that Rocked har fått hela internatet att gunga. Ibland får man önska att man blivit född någon generation tidigare.

Julhandledag i Visby. Gick mest omkring och funderade, tittade, åh:ade tillsammans med Frida i små prylbutiker. Blev två inköp, vilket innebär att det kommer bli den vanliga sista-minuten-paniken men jaja, vad är jul utan stress right?

Min mage är fylld av spagettiochköttfärssås ala Ted, födelsedagstårta av klassen, godis från Bungehallen, och julmust för att röra om det hela. Och ja, jag mår lite lätt illa. Går på övertrötthetsspeed och att fastna här vore att ta död på den, och det vore ju onödigt.


Hajj.

Åh. Coldplay har gjort en julsång. Så här sitter jag, med ljusen tända, lamporna släkta, och Christmas Lights som soundtrack.

Coldplay – Christmas Lights

Jag förstår varför jag har undvikit mitt rum, och hellre bott i någon annans ett tag.

Resväskan ligger ouppackad men öppen och med kläder hängandes över kanterna, som om de gjort några tappra men misslyckade försök att själva ta sig till garderoben. Och sängen är täckt av diverse saker som gör det omöjligt att ens i ihopkrupen fosterställning få plats att sova där. Disken har blivit stående i några dar, och på golvet ligger saker utplacerade, redo att ramla över. Nej usch. Kallt är det här också.

Jag tror att jag ska; tända lite ljus, frambringa lite ljus här inne, städa bort fällorna på golvet, disken, och sängbråten, så att mitt fina rum faktiskt får vara fint, och resväskan ska få återse sin plats ovanpå garderoben (i två veckor till, innan den packas igen).


hej.