vid frukostbordet blommar drömmar

växer sig ut ur bordets mitt

ur våra fingrar

huvuden

hjärtan

och de sträcker sig efter solen

sträcker sig efter

hållbarhet

växtlighet

livsduglighet

 

och i magen en ilning av lycka

inför den

den som kanske inte är störst

men viktigast

den som jag vårdar

med all den ömhet jag har 

vill omringa den i bomull

i rädsla för att den ska gå sönder

 

(ibland tror jag

att bomullen kväver den)

 

och vi sitter där

med drömmar som spirar runtom oss

tar sin väg genom rummet,

huset

och sin väg

ut

där drömmen dör

och verkligheten 

tar vid.