Klockan slår i köket

det har den inte gjort på några månader

batteriluckan är trasig och tejpen hade börjat lossna

Men tiden fortsätter gå

även om den gör det i tystnad

 

Jag går runt som med huvudet i ett moln

med tankar

som aldrig lyckas bryta igenom

orden trillar som regn

landar på mina axlar

blir tyngre och tyngre

på något vis

 

Kanske är det alldeles för sent

molnet tjockare

och mer fyllt av oväder

än vanligt

 

Jag läser poesi

försöker skriva detsamma

försöker hitta tillbaka

till ögonblicksspråket

men slutar i att-göra-listor

och kalla rumsbeskrivningar

Antar att huvudet ägnar sig åt andra saker

än poesi just nu

Som till exempel kulturföretagande

Adorno och Horkheimer

om kulturella och kreativa näringar

i cirklar runt min poesi

som aldrig blir

 

Tröttheten gör fingrarna på tangenterna tunga

jag hör hans snarkningar från rummet bredvid

de är som ett stillsamt vaggande