Känslan av att knappt våga andas

för att ett andetag kanske

spricker hål på ögonblicket

man skulle kunna leva i

sådär för alltid

 

 

***

 

 

Idag var det två år sedan

vi låg öga mot öga

med varandra

och jag minns hur din nästipp

nuddade min

där vi låg i fullkomlig tystnad

och såg på varandra

höll varandras händer

och väntade

 

Idag har vi suttit på golvet

och fyllt ytan runt oss med minnen

och nutidsberättelser

förenat de två

Och ljusens lågor har gjort våra

siluetter mjuka i mörkret

 

bildat skuggor längs betongväggarna

förenat oss

i en