Samlade helgtankar, som i en brokig ask

Doften av regn och brand
har fastnat efter helgen
och ljudet av skratt, gotlandsminnen
och det är nästan så att jag rabblar
landochstad-fraser
i sömnen

Det är konstigt
hur jag fungerar
faktiskt
för när jag inser att för att något nytt
ska ta vid
måste någonting ta slut
och jag
hatar när saker och ting når sitt slut
när vardagar försvinner
för jag vet att jag för det mesta
glömt att uppskatta det där stora i det lilla
att jag kommer sakna att ta tunnelbanan
ut till kollektivet
och trion
som varit en kvarvarande låga
från gotlandslivet
det där med ord
dörr i dörr
vägg i vägg
längs samma räls
liksom

men ändå vet jag att kontentan
av det jag är rädd för att förlora
aldrig går förlorat
om jag håller det
tillräckligt hårt


I ett nytt hemma

Efter en vecka av alldeles för många
platser
alldeles för många laster att lasta
för många framtider
att balansera i samma hand

andas
jag
ut



Och nu sitter jag här
i vårt nya hem och känslan har redan satt sig
känslan av vårt
och också lite av vår
efter en snöstorm
lite som att
efter storm kommer stillnaden
och solen
och värmen
och skimret av något nytt
som ibland är vackrare än något annat

Påskhelg och flyttider

Det är kaos i vår lägenhet
packade väskor, till hälften packade flyttlådor
sopsäckar fyllda av kläder
och så vi
någonstans mitt i
påväg till norrland
och till ett nytt hem
på samma gång

Och jag erkänner att jag längtar efter rörelsen
hem till nära och kära
hem till något nytt
förändring
förnyelse
en lite för väl stagnerad vardag som behöver
ruckas
en aning
låt säga
några kvarter bort

Fast nu
när jag blundar
är det jag ser
frusna vattenvägar
solsken i snösoffor
en liten som sitter i mitt knä
tiltar sitt huvud
ser mig
helt förutsättningslöst
men kärleksfullt
och sen alla trygga pelare runt mig
som en mur
mot alla eventuella orosmoln

Och när jag tittar
ser jag kaoset igen
och ler

Ja vad ska det bli av mig

För att gå ifrån min egen frustration ett tag (som jag så fint skrikit ut här på bloggen).
Och för att peppa mig själv lite (för att skrika tillbaka att jag är mycket mer än vad jag tror)


.


Att skriva personliga brev måste vara bland det nyttigaste jag gjort.
Att skriva ner mina val, mina erfarenheter och mina mål gör att jag inser hur mycket jag har gjort, vilka otroligt bra och viktiga val jag gjort, och att jag faktiskt är påväg åt rätt håll. Jag kan se att hur mycket jag än velat vid varje vägskäl, hur mycket jag än våndats över vilket håll jag ska gå, så ser jag nu att jag alltid har gått åt det hållet som jag blickar åt nu.

Och då tänker jag
då vet jag
att det kommer ordna sig den här gången också.
Jag kommer välja
och även om det skulle bli fel, lite tokigt, snett och vint
ja, då kommer inte det vara någon katastrof det heller.
Då kommer jag välja
pånytt
igen

Flaxa som en fågel. Hoppa som en fisk. Sitt ner, stå upp. Önska, önska, önska

Jag önskar jag var en sån som
ringde
smsade
hälsade på
som kom ihåg
födelsedagar
årsdagar

Jag önskar jag var en sån som
hann med
vände på timmar och minuter
hann med
alla måsten
alla jagvill
alla
nödvändigheter
sådant som jag måste göra för annars dör jag
kanske

Jag önskar jag var en sån som
gick med huvet högt
som aldrig blundade
som skrek ifrån
när andra bara trampar trampar trampar
klampar
ner
mig

Jag önskar jag var en sån som
läste klart alla böcker i bokhyllan
som skrev färdigt varje historia
som gjorde saker och ting i tid
eller helt utan att fundera över
den där jävla tiden
som bara går
som bara är

Jag önskar jag bara var
en sån
som
gör så mycket roligt hela tiden
som reser utomlands
solar
ser nya saker
lär mig om sådant jag inte hade en aning om

Jag önskar jag var en sån som
bara är
allt det där
som hon önskar att hon var