Det där med att komma hem till en tom lägenhet
med posten på dörrmattan
och ett handskrivet brev på köksbänken.
Att läsa det, rakt igenom
med skor och jacka fortfarande på.
Det där med att ord från en vän
kan fylla varje centimeter av den där tomma lägenheten.

Snart tar något nytt vid
men först, imorgon, måste jag avsluta något annat.

Det känns att det är juni.

Jag sitter här
på sängen och nålar i tyget
medan Anja Pärson pratar om kärlek
genom mina högtalare

Och så tänker jag tillbaka
på den där regniga dagen
för några veckor sedan
när jag satt på ett kafé
med en norrländsk vän mittemot
och pratade om just kärlek
om den där äkta, eviga kärleken
vilken den är
och hur den är
för vem
den är

Och så slår det mig
att för mig är kärlek sådär innerligt vackert
för att den inte är
allmängiltig
för att den är sin egen
hos varje männska
olika vid varje kärlekskast
att ingen kärlek är den andre lik
och för att den får vara i alla slags färger

huvudsaken är att den får en att
flyga
högt
innanför bröstkorgen

Och så plötsligt var det midsommar.

Tiden bara går och går här
som om den hade bråttom någonstans
den kanske känner av min längtan


Det klarnar upp och
snart
riktigt riktigt
snart
får jag pusta ut
i en stad vid havet

Och så var det där med bröder också

För jag har en lillebror som tog studenten igår
och jag kunde inte vara där
och ge honom en stor kram
av glädje
och igenkännelse

så jag ger dig det här istället
lillebror


Jag minns det som om det var alldeles nyligen
då du var liten
(och jag med, för den delen)
och du hade svårt att sova
och jag brukade sitta vid din sängkant
och hitta på historia efter historia
tills du somnade
eller tills jag somnade
Jag minns att du hade svårt att sova
ibland
även senare
och jag köpte dig en drömfångare
och tänkte att dina nätters oroligheter
skulle fångas upp där
ovanför ditt huvud

Du är inte liten längre
du har inte svårt att sova
längre
och det är läskigt
att bli stor, vuxen
och fri som en jävla fågel
för
vingarna har aldrig haft så mycket luft mellan fjädrarna
så mycket luftrum att röra sig runt i
och ibland kanske man glömmer att
flaxa

Jag hoppas att gårdagen var en fin dag
en dag med goda vänner och firande i fokus
en dag med dig i fokus och vad du har åstakommit
för du vet lillebror
du är tusen gånger starkare än vad du tror

Och om du vaknade med en konstig tomhet imorse
(jag minns, det gjorde jag,
det
gjorde
jag)
så kom ihåg att den försvinner
den kommer täppas igen med liv
liv och liv och åter liv
och det kommer finnas mer tid till sådant du
väljer
att spendera tid till
för ett tag nu
kommer du gå hem från ditt måste
och sedan vara klar
kanske är det förvirrande tyst därefter
ett tag
men jag lovar dig
det går över

För lillebror
nu börjar något nytt
och när du vant dig vid luftens utrymme
så är det bara att börja fylla den
till alla bredder och längder och kanter
och du kommer känna dig
fri

Jag tittar tillbaka
och inser att juni alltid varit en månad av
farväl och förnyelse
och nu, när jag är där igen
kommer alla känslorna tillbaka
påminner mig om allt jag förlorat och allt
allt det fina jag vunnit
hur mycket den där förnyelsen faktiskt har gett mig
trots tyngden i stegen när jag lämnat en vardag
som varit minst lika fin

Och jag fascinerats
på ett skräckslaget vis
hur mycket mina val har betytt
att den väg jag valt vid varje vägskäl
har varit otroligt viktig

jag hoppas bara att jag fortsätter välja
rätt



(och hon var här för några dar sedan
hon, hemifrån, som får mig att skratta
med hela kroppen
och hon som jag kan fastna på ett café med
eller i soffan, eller vid köksbordet
och bara prata. hon som jag kan sitta inne med
en regnig söndag, utan att ha det minsta tråkigt.
hon som kan äta lika mycket som jag.
hon som vet hur det känns.)