Jag tittar tillbaka
och inser att juni alltid varit en månad av
farväl och förnyelse
och nu, när jag är där igen
kommer alla känslorna tillbaka
påminner mig om allt jag förlorat och allt
allt det fina jag vunnit
hur mycket den där förnyelsen faktiskt har gett mig
trots tyngden i stegen när jag lämnat en vardag
som varit minst lika fin

Och jag fascinerats
på ett skräckslaget vis
hur mycket mina val har betytt
att den väg jag valt vid varje vägskäl
har varit otroligt viktig

jag hoppas bara att jag fortsätter välja
rätt



(och hon var här för några dar sedan
hon, hemifrån, som får mig att skratta
med hela kroppen
och hon som jag kan fastna på ett café med
eller i soffan, eller vid köksbordet
och bara prata. hon som jag kan sitta inne med
en regnig söndag, utan att ha det minsta tråkigt.
hon som kan äta lika mycket som jag.
hon som vet hur det känns.)