En dag utan definitioner. Luddig i kanterna och ändå knivskarp. Fiktionen alldeles under huden och.. någonting annat i luften. Bortsett från kylan.

Jag vågade mig ändå ut, för solen sken ju och när solen skiner går Hanna ut. Dock var mina kinder och mina händer stelfrusna när jag kom hem, men det var värt det. För på vägen mötte jag en ja, gammal arbetsgivare kan vi väl säga (vuxet som det låter), och fick beröm av hans fru som hade läst min diktsamling. Det värmer så otroligt mycket att höra sånt där! Hon hade suttit med sina vänninor och läst och gråtit. Tänk! Mina ord berör. Jag vet inte om det går att förstå precis hur stor den känslan är, att faktiskt få det bekräftat att mina ord berör. Att de betyder något för någon annan, för en helt främmande människa. Den känslan är oslagbar.

Jag är en sådan som ofta går genom minneslunden, som tycker om att ligga i gräset och se himlen skymta bakom de trygga vajande trädkronorna, och som älskar att känna mig hemma vid doften av liljekonvalj. Men jag stannar nästan alltid för länge, så länge att natten hinner göra intåg och paradera med sina mörkerridåer, så länge att regnet hinner falla och åskan dåna och kanske så länge att stormen hinner rida in och ut och genom.

Jag stannar nästan alltid för länge.

Och kanske är det dags att gå rätt. Inte nödvändigtvis förbi, men passera, se sig omkring, utan att krama minnesstammar och somna under förgågna väderlekar. Kanske är det dags att gå, passera, se mig omkring, utan hjärtskalv. Minnas, och känna tacksamhet över den blomstrande lunden.

Gårdagen spenderades av magont som kom och gick hela dagen och på kvällen var det bara att konstatera att det var magsjuka. Kul. Har aldrig haft så ont i magen i hela mitt liv. Jag kom inte ihåg att man hade såhär ont när man hade magsjuka men mina föräldrar upplyste mig om att det är så det är att ha magsjuka som vuxen. Kul.

Och förlåt alla som har träffat mig de senaste dagarna! Hade jag vetat hade jag isolerat mig någonstans så att ni sluppit risken att bli smittade. Hoppas ni klarar er undan!

Och hoppas ni andra hade en bättre alla hjärtans dag.



Ska väl också tillägga att idag inte varit någon höjdare heller. Magen är visserligen bättre, men istället har magont i form av oro präglat dagen. Ingen skada skedd, egentligen, men det är alltid obehagligt när saker och ting är lite för nära ögat. Och samtidigt en lättnad att de ändå håller sitt avstånd.

Ta hand om er.

Vissa kanske finner det störande att bli väckt klockan åtta på en lördagmorgon av att solen lyser in genom fönstret men det är ett säkert sätt att få mig att vakna på rätt sida. Jag bara älskar solsken!!

Trummorna i Wolfmothers "Vagabond" får mig att dansa runt i solskenet som övervåningen badar i, och hjärtat att slå små lyckovolter innanför bröstkorgen och jag sjunger med i låten, högt och falskt, och får mina föräldrar att skratta och skaka på huvudet.

TODAY IS A GOOD DAY

Fågeln har hittat ut.
Den där lilla fågeln som pickade hårt och skoningslöst innanför kammrarna,
som hackade dem ihåliga och flög mellan dem
i ren panik.
Den där fågeln jag skrev om
mitt i stormen före kaoset bakom sömnlösheten
innan tystnaden, tomheten, paniken,
och innan friheten.

Den måste ha hittat ett
öppet fönster,
brett ut sina vingar under min bröstkorg
och gjort såsom fåglar ämnar att göra.
Flugit.

För det har stillnat hos mig.
Inga vingar som febrilt söker
medvind,
och inga näbbar som försöker skapa flyktvägar från
hopplösheten.

Jag känner stillhet
och hör vårfågeln kvittra inom mig,
och tystnaden
är bästa sättet att höra den på.

Ibland kommer förändring över en natt, hårt och skoningslöst, förunderligt och vackert, oåterkalleligt men bestämt. Andra gånger smyger den sig på, trippar på tå i natten och lägger sig bredvid när morgonen stiger. Och plötsligt finns den bara där. Bredvid.

Den här veckan har gått fort och ändå känns det som att jag hunnit med mycket. Jag har fått nya inspirationskällor; skrivarkalendern kom med posten, och jag befann mig på onsdagskvällen på poetry slam med bekanta poeter. Jag har även jobbat och med mina såriga händer och skit under naglarna som bevis. Känns skönt att arbeta praktiskt och med kroppen. Avslappnande på något sätt att slippa den teoretiska biten ett tag. Skönt med förändring. Faktiskt.

På fredagen fyllde Jenny år och jag grattade henne med ett kort, men glatt telefonsamtal och en blommbukett. Får säga Grattis igen till dig vännen:)

Fredagskvällen spenderades i Sörmjöle hos Madeleine. Vi insåg att det var längesen vi sågs för vi pratade konstant hela kvällen. Vi hade tänkt se film och äta lite gott men som sagt, vi hade en del att uppdatera varandra om. Mycket trevligt må jag säga :) vi somnade i alla fall rätt tidigt och sov länge, och det var välbehövt.

Sedan åkte vi in till stan och skildes åt, och jag begav mig på Swoopingggg. Fick med mig en kasse kläder hem och fick träffa lite Klingare, mycket trevligt det med.

Ikväll ska jag äta chokladpudding och slappa. MUMS