Nu bär det iväg till Stockholm, sedan vidare till GREKLAND. Och och och och till hösten bär det av till Gotlands Folkhögskola och skrivarlinje. Jag tror det kommer bli ett sjukt bra år!

På återseende mina vänner



(ps. jag är inte så lugn och sansad som jag verkar, jag skriker av lycka över få spendera ett helt år på Gotland och med pennan konstant i hand. IIIIIHHHHHH)

Oh naiv little me
Asking what things you have seen
And you're vulnerable in your head
And you'll scream and you'll wail till you're dead

Creatures wailed by night
Following things that aren't right
And they're tired and they need to be lead
You'll scream and you'll wail till you're dead

But give me to a rambling man
Let it always be known that I was who I am

Beaten, battered and cold
My children will live just to grow old
But if I sit here and weep
I'll be blown over by the slightest of breeze

And the weak need to be lead
And the tender are carried to their bed
And it's a pale and cold affair
I'll be damned if I'll be found there

But give me to a rambling man
Let it always be known that I was who I am

It's funny how the first chords that you come to
Are the minor notes that come to serenade you
And it's hard to accept yourself as someone
You don't desire as someone you don't want to be

Oh give me to a rambling man
Let it always be known that I was who I am
Oh give me to a rambling man
Let it always be known that I was who I am

Leker karaktärslekar in på småtimmarna, gömmer mig själv bland ansiktdrag och löjliga vanor, och tror att skriften ska återkomma. Liksom trilla ner i fingrarna och skriva sig själv. Det funkar inte så.

Det målas tvivel på natthimmel, om än i sommarfärger, ljusa färger, varma färger, i färg. Och jag somnar, insnurrad i lakan och täcken, töcken, frånskilda och ihopklistrade, lappade till ett. Fast två. Men med huvudet tungt vilandes på huvudkudden och böcker travade på nattduksbordet (som inte alls är ett bord utan en stol), för någonting måste ju vara rätt.

Trippar på tå mellan träbryggor, förevigar både länder och riken och kartor, fortsätter använda snabbkommando för SPARA,
och
jag
sparar
men ingenting blir evigt

De är skickade nu; Att definera en dröm, att hitta hem, slutet på orden i byrålådan. Och makten har gått mig ur händerna. Och idag fick jag svar från Skurup; jag har kommit in! Gotland ringde igår, samtalade snarare än intervjuade och jag kände i hela kroppen, i hjärtat framför allt, följde rösten i andra änden till ord och inspiration på en ö i havet. Nästa vecka vet jag om jag får följa den, på riktigt.

Åh. Nu kommer det svåra. Vilken ska jag välja att gå? Som det känns nu är det Gotland som lockar allra mest, som ni kanske märker. Så jag tänker avvakta att svara på Skurup tills nästa vecka. Dagarna (tankarna) går, som en berg- och dalbana, som ett parisehjul, som vilken attraktion på nöjesfältet som helst. Med pirr i magen, lycka som spänning, som rädsla. Skräck. Nästan.

Jag har hört att man aldrig ska säga aldrig, och aldrig säga alltid, men hur ska något någonsin kunna bli evigt om man inte får säga det?

Jag har förstört mitt hår.

Vi avslutade igår vår fotokurs och redovisade då även en fotouppgift vi fick i mitten av kursen. Den gick ut på att vi skulle ta porträtt där vi koncetrerade oss mycket på bildspråk och på att hitta många olika vinklar. Eftersom jag hade haft magsjuka antog jag att det inte var någon som ville träffa mig, sååå bror fick ställa upp som modell. Här kommer några góbitar från de foton som togs (och fick beröm på kursen, if I may add)






















Det är min bror det.

Renoveringen syftade inte på bloggen, även om det verkligen skulle behövas. Meeeen, det blir när jag har vilja, tid och tålamod.

Magsjukeveckan är över. Men till min stora besvikelse blev det ingen träning idag heller. Mina fötter, mina hälsenor och hälar strejkar och jag vet inte varför. Är så otroligt arg att jag håller på att slå sönder något. Men jag ska spela match på söndag, oavsett trasigheter. Så det så.

Jag tröstäter kladdkaka. Dels för att det är gott och för att jag har lite sockerintag att ta igen efter förra veckan. Så, då har vi rättfärdigat det också.

Annars är det en kort arbetsvecka. Har jobbat på dagis nu måndag tisdag, och imorgon blir det Protab. Och sen, ledighet! På torsdag ska lilla Edith döpas och jag ska sjunga, så det blir en mysig dag. Sen på fredag har jag inget planerat, men på lördag ska jag ta en fika med några kompisar från högstadiet och på kvällen/eftermiddagen vidare på kalas. För visst är det någon som fyller år? Kansche :)

Hm.



Nej, det var inte mer intressant än så.

Renovering pågår. Håll till godo.