Ute faller snön

sådär magiskt sakta

och jag sitter i morgonrock

i det där gula huset

jag känner så väl

 

Det är tyst

bara husets egna ljud

som knäpper och surrar

Jag inser att jag inte riktigt är van vid

den här typen av tystnad

den här typen av ensamhet

men jag vet att det nog gör mig gott

att sitta stilla i den en stund

 

Det är snart jul

och jag inser att tiden har gått så fort

de senaste veckorna

kanske har någon hört min önskan

om att det här året snart får lov att vara över

min klagan

över hur långt och tungt det har varit

 

men

jag inser ju att alla år

tunga eller inte

har något fint i sig

2012 är inget undantag

 

Så jag blundar,

koncentrerar mig på ljusglimtarna

och bestämmer mig för att njuta de sista dagarna

av 2012

kanske till och med se till att skapa

några fler ljusglimtar

Det har varit tyst ett tag nu

i mig med

och jag är glad att jag kunnat höra den

liksom gungat i takt med

allt det som inte hörs

 

Det vände någonstans

sådär i smyg

från övre handflatan till undre

från knutna nävar

till fingertoppar 

som letade sig någonstans

till något mjukare att knyta sig runt

Och det har väl aldrig varit svårt 

att hitta

egentligen

 

Jag ska inte säga 

hej

förrän jag landat

men med ena foten

från den där ön

känner jag mig ha rätten

att njuta av torra skor

en stund

 

Här har vi tänt julstjärnan

placerat den på en trave böcker

och det är väl inte helt fel

att låta det lysa lite extra över orden

(kanske är det därför jag har haft några över nu)

Och ljusen brinner

hyacinten doftar

och musiken spelar för snön som lagt sig

som en mjuk filt över landet

 

Och jag är nöjd över att kylan kom

för det betyder

att jag håller mig extra varm