Ute faller snön

sådär magiskt sakta

och jag sitter i morgonrock

i det där gula huset

jag känner så väl

 

Det är tyst

bara husets egna ljud

som knäpper och surrar

Jag inser att jag inte riktigt är van vid

den här typen av tystnad

den här typen av ensamhet

men jag vet att det nog gör mig gott

att sitta stilla i den en stund

 

Det är snart jul

och jag inser att tiden har gått så fort

de senaste veckorna

kanske har någon hört min önskan

om att det här året snart får lov att vara över

min klagan

över hur långt och tungt det har varit

 

men

jag inser ju att alla år

tunga eller inte

har något fint i sig

2012 är inget undantag

 

Så jag blundar,

koncentrerar mig på ljusglimtarna

och bestämmer mig för att njuta de sista dagarna

av 2012

kanske till och med se till att skapa

några fler ljusglimtar