adventsmys med visomblevkvar; pepparkaksdeg, pepparkakor, peppar peppar ta i trä, glögg - glöggen heter blossa, tända ljus, alla jag har, tänder förstaadventsljuset till ljudet av vänskapsklirr och kärleksblick, skumtomtar och skratt i halsen, förevigar allt i blixtförälskelse, sunes jul, nostalgi, sängblirsoffamys, barndomsskratt.

(och däremellan; norrlandssaknad, vänskapssaknad - sverige runt, knutna knutar knyts upp, överraskningslycka - tvåsamhetslycka, viärsåbraeufori)

skrivarveckan; inleds med ordfattigdom, strukturerar, artikulerar, springer på tonsatta tangenter istället, en stund, pingis, ping pong ping pong, idéhav på ett linjerat A4, fika, muntliga skrivövningar, mun mot mun metoden, metodiska skrifter, ett steg i taget, alla steg tagna, alla steg i ett tag, nacktag, kysstag, drömtag.

nudå; orden och jag, försöker, igen.

Snörus och snöbus

Det har blivit vinter på Gotland.
Jag vaknade igår morse, med närhetsvärme och skymten av snöklädda trädtoppar. Vi kikade ut, såg flingor dala, eller snarare rusa i havsvindarna, och fåglarna vila sina vingar på fönsterbrädet klätt i fågelföda.



Det är skrivarvecka nästa vecka och det känns oerhört skönt att få ägna sig åt att skriva och läsa efter eget schema och behov och inspiration. Det blir också en helg i Stockholm där vi är ett helt gäng som ska se Säkert! och bara mysa och skriva. Blir spännande att flytta skrivarvardagen med delar av klassen till en annan miljö.

För övrigt; igår hade vi uppläsning inne i Visby! Det blev faktiskt riktigt lyckat. Tjugo personer trängdes i valvet på Hedbergs Café för att lyssna på våra texter, och det var jättekul verkligen. Känns som att man växer hela tiden, med sina texter och med att läsa upp. Så det känns bra att vi har två uppläsningar till innan jul.

Hm hm hm. Annars har det varit lite humörsvängningar den senaste veckan. Jag tror att det är vintermörkret som smygit sig på med det årliga omotiverade deppet. Men jag inser också att jag kan bestämma hur mycket av det som jag låter styra mig. Jag menar, jag är ju glad och lycklig i övrigt, så varför deppa utan annan anledning än att det är mörkare under dagarna? Jepp, Hanna försöker sig på att vara optimist, eller kanske snarare realist, vad man nu vill kalla det.



Okej. Slut på ordbajs.

Bubblor, som sagt.

Kärleksbubblor, söndagsdimmor och eftermiddagste till frukost. Två, tre blir sju blir söndagsmys med tända ljus, skratt mellan allvarsblocken, viktighetsstroferna, och musikmåsten. Kalla händer runt varma koppar, ben uppdragna till hakan, och ett fallande mörker utanför som bara

förstärker ljusen.

Från rosornas stad till björkarnas stad, bytte ut havsbrus mot älvens sorlande fors, och internatfamilj mot blodsband och årsbroderande vänskapsband, och bytte ut höstlövsfall mot snöflingedalande. Och sedan, tillbaka igen, lämnande vissa saker (vissa skatter) kvar, där, och någon annanstans, men packade ner desto mer, fyllde resväskan till alla bredder.

Jag har varit hemma, och kommit hem. Nu sitter jag här, i ett rum lite mer präglat av Hanna. Men med en förkylning på halsen, bokstavligen. Var väl rätt väntat antar jag, jag kände att det var på gång under lovet men sen bröt det ut igår kväll. Så jag kurerar mig idag, dricker te, sover, skriver, läser, blundar, drömmer.


Dagens mantra;
"I am the master of my fate
I am the captain of my soul"