Det kanske är tragiskt, men den senaste veckan känns det som att jag knappt rört mig ifrån området mellan skolan och internatet. Knappt ens rört mig bort till Bungehallen. Men isolering kanske är nödvändigt ibland. Behövligt, härligt och sunt. Men till helgen tänkte jag nog försöka bryta bubblan, dimman och se andra skyar än takhimlen i mitt rum.

.

.

Men bubblor är vackra, och man vill inte riktigt slå hål på dem, tänk om såpan tar slut - för en stund - och det tar ett tag innan man har möjlighet att blåsa en ny, blåsa in sig i en ny dubbelbubbla. Då kanske man måste ta vara på dem som redan är blåsta och fyllda av utopisåpa. Mm. Jag kanske bara bestämmer mig för att ta med mig bubblan för -

.

.

bubblor är flyttbara, flygbara.

.

.

Nog om bubblor (jag har nu sagt bubblor sju gånger i ett enda inlägg, med den här gången åtta och med rubriken nio). Jag ska skriva. Somna på golvet möjligtvis. Vrida tillbaka nacken i ett tillstånd som inte innebär nackspärr.

.

.

mmmmbye.