Idag
Idag är det sommar.
Jag har legat på baksidan, känt värmen och doften av varmt trä, hört Norah Jones spela från högtalarna i vardagsrummet blandas med fågelkvittret och grannbarnens skratt.
Feels like home. Det gör verkligen det.
Idag är det sommar.
Och svala vindar sveper över huden som tunt tyg, solen tinar upp kylan som bitit sig fast i marken men som vi snart har glömt fanns där alls. Det är nästan det bästa. Att man glömmer vintern så fort tussilagon blommar i diket.
Idag är det sommar.
Och imorgon åker jag tillbaka till ön. Tillbaka för att spendera de sista fem veckorna med klassen. Det är farligt nära nu och jag försöker att förtränga det men tänker, kanske är det bättre att vara medveten och ta vara på allt. Kanske.
Idag är det sommar.
Och imorgon får jag sova bredvid honom, skratta i tolvled, se henne vinka, träffa henne på stigen igen och le. Imorgon får jag kyssa hans nacke och fläta mina fingrar kring hans fingrar. Imorgon är jag tillbaka till ön. Och det känns fint.
Jag har legat på baksidan, känt värmen och doften av varmt trä, hört Norah Jones spela från högtalarna i vardagsrummet blandas med fågelkvittret och grannbarnens skratt.
Feels like home. Det gör verkligen det.
Idag är det sommar.
Och svala vindar sveper över huden som tunt tyg, solen tinar upp kylan som bitit sig fast i marken men som vi snart har glömt fanns där alls. Det är nästan det bästa. Att man glömmer vintern så fort tussilagon blommar i diket.
Idag är det sommar.
Och imorgon åker jag tillbaka till ön. Tillbaka för att spendera de sista fem veckorna med klassen. Det är farligt nära nu och jag försöker att förtränga det men tänker, kanske är det bättre att vara medveten och ta vara på allt. Kanske.
Idag är det sommar.
Och imorgon får jag sova bredvid honom, skratta i tolvled, se henne vinka, träffa henne på stigen igen och le. Imorgon får jag kyssa hans nacke och fläta mina fingrar kring hans fingrar. Imorgon är jag tillbaka till ön. Och det känns fint.
Sjukdimma
Sjuk. Influensan. Börjar kännas i huvudet nu. Lite dimmigt.
Jag strosar runt här, försöker städa, låtsas att jag är frisk och samtidigt vila så att jag kan bli det på riktigt.
Hoppas att ni är några som kan njuta av vårsolen. Jag gör det. Från insidan.
Inte alls lika kul.
Jag strosar runt här, försöker städa, låtsas att jag är frisk och samtidigt vila så att jag kan bli det på riktigt.
Hoppas att ni är några som kan njuta av vårsolen. Jag gör det. Från insidan.
Inte alls lika kul.
Snabbgenomgång och idiotibekämpning
Familjehelg, solskensdagar, åskmolnssinneliga dagar. Trötthetstimmar, lästimmar, nattimmar.
Påskliljorna tittar ut genom fönstret, letar kanske som jag efter solen bakom molnen. Letar efter fler vårtecken att ta fäste vid. Och ändå erkänner jag att regnet var välkomnat. Att smattrandet på rutan inte gett annat än frid, och friska dofter.
Dagarna går fort här på ön. Schemat på det som är kvar är tunt i min hand och jag frågar mig själv om det känns nog? Ja, kanske. Kanske är de där tunna arken i min hand egentligen mycket tjockare, väger mycket mer än vad det ser ut att vara (i positiv bemärkelse, älskelse). För, benen har börjat stampa takten, börjar göra sig redo att gå på nya marker.
Tiden på ön måste ta slut och kanske lär sig tiden bättre än jag när det är dags. Kanske och kanske inte. Men jag vet ändå vad jag kommer känna den första juni.
Nu ska orden dra vidare, till dokumentet bredvid.
Och förresten. Det där med att bekämpa idioter. Det är en tröttsam uppgift. Det finns ju så ofantligt många av dem.
Påskliljorna tittar ut genom fönstret, letar kanske som jag efter solen bakom molnen. Letar efter fler vårtecken att ta fäste vid. Och ändå erkänner jag att regnet var välkomnat. Att smattrandet på rutan inte gett annat än frid, och friska dofter.
Dagarna går fort här på ön. Schemat på det som är kvar är tunt i min hand och jag frågar mig själv om det känns nog? Ja, kanske. Kanske är de där tunna arken i min hand egentligen mycket tjockare, väger mycket mer än vad det ser ut att vara (i positiv bemärkelse, älskelse). För, benen har börjat stampa takten, börjar göra sig redo att gå på nya marker.
Tiden på ön måste ta slut och kanske lär sig tiden bättre än jag när det är dags. Kanske och kanske inte. Men jag vet ändå vad jag kommer känna den första juni.
Nu ska orden dra vidare, till dokumentet bredvid.
Och förresten. Det där med att bekämpa idioter. Det är en tröttsam uppgift. Det finns ju så ofantligt många av dem.
