Fredag den femtonde februari tvåtusentretton
Jag har sökt minnen
i det där rummet med högt i tak
och de fotöljliknande stolarna med grönt tyg
(grönt har en lugnande effekt, visst var det så?)
Jag har tatt tag i mitt trassel
försökt bena ut, hitta tråden
och följa den bakom så långt det räcker
Det är många trådar
och därmed många knutar
men jag närmar mig
knyter upp mer och mer
blåser på för att kunna blåsa av
Det är ofta det snurrar våldsamt
när jag går därifrån
idag satte jag mig i en frisörstol
lyssnade på idioti medan mitt hår
föll längs mina fötter
jag klippte av henne
någonstans efter tredje meningen
hade gärna velat blunda
men nöjde mig
med min mentala avstängning
Log, betalade, log, igen
hade velat göra precis tvärtom men
jag är snäll
jävligt snäll
Trampade stegen mot biblioteket
vinden högg efter mina bara fingrar
och stegen ville öka mer än de orkade
Uppförtrappan
och sedan vila längs hyllorna
och sedan bilda hög
tio böcker fyllda med ord och inspiration
kanske hittar jag mina egna där
tillslut
kanske hjälper dessa tio mig på vägen
fram
Äntligen hemma
bilens ljud som dör ut
dörren som stängs
öppnas
går in
Tröttheten slår till
när jag vet att jag har någonstans
att landa
Jag tar påsen med mina tio
sätter mig tillrätta i fotöljen
öppnar en av dem
Och sedan
måste jag rusa hit
Att vilja springa förbi sig själv
"Blir något någonsin färdigt
blir jag någonsin något färdigt"
Jag lyssnar på Riot
sjunger med för full hals
med fyllt hjärta och med varje nerv i kroppen
och diskvattnet som står och spolar
får skummet att rinna över
Det känns fint på något vis
Idag har jag suttit på golvet
skrivit och filat och läst
funderat
längtat
och hittade i ett av mina kollegieblock
raderna ovan
Jag känner igen frustrationen
den som kändes då och som känns
nu
och ibland
då och då
när det känns som att jag står och stampar
med det där jag bara vill ska skjutsas framåt
där jag bara vill komma fram
till målet
för att kunna bygga på med nya
Fast
jag antar
att det kanske är dags att jag också lär mig
lyckan i själva resan
och inte bara vilja rusa fram till resans slut
Och då kanske det är värt att vara vilsen
ett litet tag till
