Hej tystnaden

det var längesen vi delade rum

den senaste tiden har jag sprungit mellan stress och trötthet

mellan studier och sömn

Och under sådana perioder,

även om det finns stunder med avsaknad av ljud,

så kommer aldrig riktigt tystnaden

lugnet

ron

 

Nu börjar resan tillbaka

till att bli människa igen

men jag märker

att den resan blir kortare

emellanåt

kanske handlar det om att jag lär mig

hantera

överleva

övermanera

sådan stress

jag ändå måste igenom

den jag inte kan styra

 

Och kanske handlar det om

att inte vara rädd för den

den kommer inte att göra ont

det kanske sticker

tynger

tröttar ut

men

den ska inte göra ont

och gör den det

då är det dags att backa

 

Nu ska jag sitta

tillsammans med tystnaden en stund

hålla den i handen

vila mot dess axel