Det är någonting med hösten

dess lätta luft

lätta kyla

som får en att vilja krypa in under filtar

gömma hakan i halsdukar

och som får mig 

att vilja promenera i skogen

timmar i sträck

 

Det är någonting med hösten

som får mig att ta djupa andetag

och känna hur det virvlar till i bröstkorgen

av känslominnen

som jag inte kan placera

 

Det är någonting med hösten

som får mig att längta

till alla platser jag satt mina fötter

som får mig att längta

till alla mina hem

Det smattrar mot källarfönstren

och det är nästan att jag kan känna doften

av blöta löv

Jag sitter och funderar över när det där ekorrhjulet

i min kropp

ska stillna helt

om det någonsin gör det

förut skulle jag aldrig ha påstått att jag har en rastlös själ

men nu kanske det är svårt att undvika

just det uttrycket

 

Eller så är jag bara väldigt målmedveten

utan att riktigt veta vad målet är

men vara fullt övertygad om att det finns där

någonstans

i alla val

där magkänslan får avgöra

 

Eller så är det så att det där ekorrhjulet

säger åt mig

unisont med huvudvärken

att det är dags att krypa ner

och varva ner

för dagen

 

Det har regnat hela morgonen.

Blåst stormar utanför, så att grenarna vajat i häftiga ryckiga rörelser.

Och jag har känt ro. Lycka. Och saknad på samma gång.

Men jag vet att idag är en miraklers dag.

En lyckans dag.

 

Och jag tittar tillbaka två år i tiden.

En annan lyckans dag.

Jag tittar tillbaka på hon som föddes med styrka och mjuk blick.

Och jag ser att han som fötts idag

föds med samma styrka

samma mjukhet. 

 

 

Och jag längtar tills dess att jag får hålla dig

lilla kusin. 

 

 

Ni kanske har märkt att jag stängt ute er alla ett tag

men jag har renoverat

och det har varit fullkomligt kaos

här

 

Nu återfår ni ert tillträde

men det betyder inte att jag är klar

det betyder inte att jag inte kommer fortsätta att möblera om

ändra om

strukturera i nya

strukturer

 

 

 

 

eller nåt i den

metaforiska stilen

 

 

 

 

jaja.