"Tycker nog att du en sån här gång ska ta en lite mer 'vanlig' bild. I övrigt ser det bra ut"

Tack Mamma. Tyvärr existerar det ingen lite mer 'vanlig' bild på mig så det är väl bara att konstatera att man kan inte lura kameran hur mycket som helst; är man inte normal/vanlig blir det inga normala/vanliga bilder.

Patty Griffin ljuder från högtalarna och dagens sista solstrålar letar sig in. Och jag längtar tillbaka till Karlskrona, våren och vännen min.

Att kombinera extremt dålig sömn och dåligt matintag med en fotbollsmatch är inget att rekommendera. Jag är helt slut. Värker verkligen i hela kroppen, så sängen och sömnen är inte långt borta. Imorgon ska jag skriva tills fingrarna blöder igen men jag hoppas att det går lite smidigare denna gång.

Har lite att städa upp här hemma också. It's a mess.



over and out.

Goooooooood Morgon!

Sitter nu i Stockholm efter en tung nattlig bussresa, fick sockerdricka i rumpan. Tjugo över tolv går tåget till Karlskrona och nog har jag saker att sysselsätta mig tills dess. Har laddat datorn med One Tree Hill avsnitt, väskan med böcker och tidningar, och som ni förstår har jag även internet med mig. Det doftar nybakat och solen skiner. Det blir nog en bra dag det här med :)

Ny dag nya tag. Solen skiner, musiken spelar, Karlskrona stundar, det doftar nybakat, och jag skriver ansökningar tills fingrarna blöder.

Och ja, korta uppdateringar är mina nya grej.


Lyssna på Umbrella - The Baseballs

Nej. Nu snöar det igen. Jag är så less att jag skulle kunna spy just nu.

Låt aldrig någon,
någonsin,
ge upp hoppet om dig.

Det känns som en bra vecka det här. Om inte annat en effektiv vecka. Lämnade in närvarorapporten för försäkringskassan och vikarierapporten på Renforsskolan igår. Check. Har fixat tid på gå- och löpkliniken och ska dit imorgon. Check. Tog säsongens första joggingrunda idag. Check. Har jobbat med folkhögskoleansökningarna ikväll, har börjat klistra ihop arbetsprover. Check. OCH har fixat e-legitimation och därmed ett personbevis som ska skickas med i ansökningen. Check. Och och och, har äntligen bokat biljetterna till KARLSKRONA. CHECK.

Så i det stora hela, bortsett från tid-, framtid- och ålderskris, flyter det på braaa just nu.

Pappa driver mig dock till vansinne. Han har just opererat foten och är sjukskriven i några veckor så han får bara göra stillasittande arbete och ha foten i högläge. Och min pappa kan inte sitta stilla. På jobbet vandrar han av och an i korridorerna i ren frustration och hemma kan han inte vara tyst. Han sjunger, pratar strunt, kaxar (Jag: MAMMA, säg åt pappa, han visar fingret!), drar OM MÖJLIGT, ännu sämre skämt och skrattar OM MÖJLIGT, ännu mer åt dem. Ja, det är min tillfälligt invalida pappa det. Och såhär ska det fortsätta i flera veckor (!?). Effektivt sätt att få mig att flytta hemifrån måste jag säga.

Haha, nu kommer jag snart få skäll för att pappa är med på bloggen igen. Men det är mitt sätt att säga; hämnden är ljuv :)


Jag avslutar med lite fina bilder från ett par fina partypinglor från helgens bravader:



Fröken-nyfriserad



Sommarflickan



Äter-dig-med-blicken-bruden



Body-babe

Känner stressen pressen vardagstristessen
tränga sig på
som ett irriterande barn i cirka femårsåldern
som just lärt sig fråga
VARFÖR DÅ?
och plötsligt är resten av ordförrådet som
raderat
bortsopat
igenklistrat under gommen
och allt jag hör är
VARFÖR DÅ?
NÄR DÅ?
HUR DÅ?
VARFÖR DÅ
HANNA
VARFÖR DÅ

och jag kan inte svara
vill
inte
svara

JAMEN TYST DÅ

jag skriker ut
försvinner
ut
promenerar under gatlyktornas kalla
vinteraktiga
sken
och tvingar mig själv att känna asfalten under fötterna
bara för att se något slags
hopp
bre ut sig i natten

och så var vi tillbaka igen
bland låtsatskärlek, låtsatsglädje
låtsatsvåren
låtsatsdepressionen

ingenting stämmer
ingenting går liksom ihop
i samma pussel
fastän alla har någon
annan
att gå ihop med
utom jag

och nej,
nu blev det sådär tråkigt
sådär tyck-synd-om-mig-nu-sång
klagosång
Melissa Horn sång
någonting som ska kallas vackert skört och
smärtsamt
men det finns inget sådant
ingenting som kan kallas vackert smärtsamt
det är inte vackert att köra kniven i någon annans bröstkorg
och vrida om
det är faktiskt inte det

och nej
nu har jag nog tappat
rytmen
lite
och självaste meningen med allt det här
förbannat meningslösa orderiet
som ändå dör ut i slutändan
som ändå liksom kvävs under min röst
min ton

för,
jag är ganska grå
jag är ganska blek
trots att jag lyckats samla några
fräknar på min näsa
trots att jag försöker bära färger som
bär
upp
mig
men jag är tung

och

uppslukad av allt annat

alla andra

här inne

och ändå

ändå

är det jag som står på scenen

som står i strålkastarljuset

som ska

borde

vara the center of attention

 

Men jag är ganska blek

jag är ganska grå

trist

färglös

uppslukad

av en text jag försöker läsa,

förmedla

men

som står sig bättre på papper

som står bättre

starkare

mer stabilt

än vad jag gör här

nu

 

och det där irriterande barnet i cirka femårsåldern

har just lärt sig fråga

VARFÖR DÅ

och jag har just glömt

för

jag är uppslukad av min egen självupptagenhet

och tanken slår mig aldrig att ni

kanske

skulle kunna tänka er

tänkt er

att vara här för att lyssna på det här

förbannat meningslösa orderiet

som kanske

i slutändan

inte är så meningslöst ändå

Poetry Slam, Umeå final imorgon och nerverna gör sig påminda. Lite fjärilar i magen, lite för mycket tävlingsinstikt, men allra mest längtan efter stämning och fantastiska ord svävande runt i rummet på Café Station. Är faktiskt lite förberedd  den här gången. OCH! Det kommer vara färskt material på scen av Hanna Hörnberg. Helt oprövat till och med!

Mycket spännande må jag säga. Håll alla tummar och tår för en trevlig kväll. Och en tumme för bra poäng :P

mmmmmmbye

Okej, måste rätta mitt påstående i det tidigare inlägget; rim är roligt, bra och sjukt coolt. OM man behärskar det. Det är det som är problemet, när Hanna rimmar då är det tragiskt för lets face it, Hanna är värdelös på att rimma. Jag får helt enkelt träna på det om jag ska nå titeln som äkta poet ;)

Det känns som att tiden bara rusar förbi och att jag kommer snubblandes efter. Jag hinner inte riktigt allt jag tycker att jag borde hinna, så om jag har varit lite off på slutet så är det därför. Jag är lite efter tiden.

Den här veckan jobbar jag på dagis och jag kan säga att det dyker upp några intressanta kommentarer här och där. Igår studerade en kille sin macka och säger sedan;
- Det här, det smakar som svartsjuka.
Med skrattet i halsen säger jag;
- Jaha, hur smakar det då?
- Det smakar som kaviar.

Så, då vet vi det i alla fall.

Frustrerad. Ruinerad. Säkerligen lobotomerad.

Ja. Hanna rimmar. Så illa har det blivit. Jag har tydligen inte så mycket att säga för den enda knappen på tangentbordet som används är deleteknappen. Såå. Håll till godo.