Snörus och snöbus

Det har blivit vinter på Gotland.
Jag vaknade igår morse, med närhetsvärme och skymten av snöklädda trädtoppar. Vi kikade ut, såg flingor dala, eller snarare rusa i havsvindarna, och fåglarna vila sina vingar på fönsterbrädet klätt i fågelföda.



Det är skrivarvecka nästa vecka och det känns oerhört skönt att få ägna sig åt att skriva och läsa efter eget schema och behov och inspiration. Det blir också en helg i Stockholm där vi är ett helt gäng som ska se Säkert! och bara mysa och skriva. Blir spännande att flytta skrivarvardagen med delar av klassen till en annan miljö.

För övrigt; igår hade vi uppläsning inne i Visby! Det blev faktiskt riktigt lyckat. Tjugo personer trängdes i valvet på Hedbergs Café för att lyssna på våra texter, och det var jättekul verkligen. Känns som att man växer hela tiden, med sina texter och med att läsa upp. Så det känns bra att vi har två uppläsningar till innan jul.

Hm hm hm. Annars har det varit lite humörsvängningar den senaste veckan. Jag tror att det är vintermörkret som smygit sig på med det årliga omotiverade deppet. Men jag inser också att jag kan bestämma hur mycket av det som jag låter styra mig. Jag menar, jag är ju glad och lycklig i övrigt, så varför deppa utan annan anledning än att det är mörkare under dagarna? Jepp, Hanna försöker sig på att vara optimist, eller kanske snarare realist, vad man nu vill kalla det.



Okej. Slut på ordbajs.