För att gå ifrån min egen frustration ett tag (som jag så fint skrikit ut här på bloggen).
Och för att peppa mig själv lite (för att skrika tillbaka att jag är mycket mer än vad jag tror)


.


Att skriva personliga brev måste vara bland det nyttigaste jag gjort.
Att skriva ner mina val, mina erfarenheter och mina mål gör att jag inser hur mycket jag har gjort, vilka otroligt bra och viktiga val jag gjort, och att jag faktiskt är påväg åt rätt håll. Jag kan se att hur mycket jag än velat vid varje vägskäl, hur mycket jag än våndats över vilket håll jag ska gå, så ser jag nu att jag alltid har gått åt det hållet som jag blickar åt nu.

Och då tänker jag
då vet jag
att det kommer ordna sig den här gången också.
Jag kommer välja
och även om det skulle bli fel, lite tokigt, snett och vint
ja, då kommer inte det vara någon katastrof det heller.
Då kommer jag välja
pånytt
igen