hur kan man känna så mycket? hur kan varje del av kroppen bestå av spröda starka sanningsenliga känslospröt och hur kan ni, alla ni, nå varje ett av dem?


jag åker hemifrån på tisdag, jag åker hem. och jag har ännu inte vant mig med det multipela hemmet, det som bara tycks utöka, växa och gro, det ligger frön överallt.
jag försöker specifiera frustrationen i benen, i bröstkorgskistan, och jag tror jag behöver allt det som norrland har, och faktiskt få sakna gotlandsdrömmen lite. jag tror att jag behöver sova i sängen i rummet med lila väggar, hitta skatter från tidigare liv i bokhyllan och i skrubben på övervåningen. jag tror jag behöver krypa upp intill någon, just nu, en trappa upp, och sova en lång natt utan en väckarklocka som skriker morgon. jag tror att bloggen behöver spärras nattetid.