Sorg gör en trött

och besvikelser tung

som bly

som vattentung sömnig bly

bröstet som ett tak som rasat in

och fötternas fäste

brutet med marken.

 

Och alla sorger är inte lika stora

det är sant

även om det låter

kallt

fruset till och med

men

jag tror snarare att för varje ny sorg

känns de som lagrats

de som redan sörjts men

som ändå

aldrig riktigt blir färdiga

aldrig riktigt blir tömda

de känns igen

fyller på

den stora sorgen

allasorgers hål.

 

Och ändå

jämte

tröttheten

tyngden

en slags tomhet

där någon brukar vara.

Oavsett.