i folkvimlet

vid havet och en rodnande kvällshimmel

som det fyller mig

det är när jag på håll hör kent inleda konserten

det är vid första låtens första toner

som jag översköljs av en annan känsla

en sådan som beter som en våg genom kroppen

som sköljer bort skiten

och tar med det ut i havet

som rundar alla hårda kanter

som liksom sköljer och skjuter bort

då och sen

och framhäver det där underbara nuet

Och det är när jag står där

som jag känner stenar falla ur min kropp

som jag känner att någonting annat tar vid nu

och att jag är redo att omfamna det