Nu har frustrationen fått stå och stampa för länge. Fått för mycket plats.
Så det är dags att prata om något annat.
Något som liknar vår.

Jag börjar morgonen med tidiga jag-är-sjuk-idag-samtal
vaknar till ett slag
när solen faktiskt smyger sig in under rullgardinen
och jag tittar på klockan och ler sedan med hela kroppen
trots hostan som rosslar och magen som kniper och
snuvan som kväver
så längtar varje cell
större
än
allt
det
där

Jag blundar
lyssnar på vårfåglarna utanför
ser på hans sovande gestalt bredvid
på min kudde
och tänker igen på allt som kommer
på allt som är
på allt som varit
och på det faktum att
det kommer att bli vår igen
solen kommer att värma och vattnet
kommer bli rinnande forsande flödande
igen

det kommer att bli vår igen
och jag vill va med



(och sedan är det ju det där nya projektet jag jobbar på som jag snart, alldeles snart, kommer meddela om här. men den ska få gro, lite till, först)