Ingen kan köpa livet

Vem hade trott att jag skulle citera Tomas Di Leva i min rubrik? Inte jag i alla fall. Men men, trots sina konstigheter är han rätt klok.

Ännu en vecka har passerat och tiden går ruskigt fort, även när man inte gör någonting. Dock måste jag säga att jag älskar min nya sysselsättning. Ja, alltså, inte att inte göra någonting utan att sjunga för gamlingarna på ålderdomshemmet solhaga här i Vindeln. Jag spelade där för första gången förra veckan och igen i Tisdag, och därmed sista innan jul. De är så otroligt söta! Och tacksamma! Efteråt kom alla fram och tackade för att jag kom dit så att de fick sjunga. En av tanterna gav mig en hård kram och en annan gick till fönstret för att kunna vinka till mig när jag gick. Blir lite extra varm i hjärtat när jag tänker på det. Äldre människor är mysiga, för det mesta.

Igår var jag ute med Tina, Emma och Inga, efter ett sömnigt och spontant dagsbesök. Hur som helst började jag och Tina kvällen här i Vindeln med lite musikpepp och styling. Sedan körde vi kosan mot stan. Vi tog oss in på Scharinska trots att jag och Tina var underåriga, ibland har man tur. Kvällen var väl sådär, lite trögstartad och kall! Men det livades upp en del när min brors kompisar dök upp, haha. Jag har nu bytt ut Tomas och har blivit den nya Bacon. Ja, Bacon är min brors smeknamn i gänget. Haha ja, käre värld.

Ska snart ge mig ut i det kyliga, men vackra vädret. Älskar det faktum att solen börjat visa sig på himlen igen. Me like.

Nu var jag faktiskt inte segast på att uppdatera så uppdatera ni andra med!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback