Så har klockan passerat tolv och julaftonsnatten gör sitt intåg,
snön faller
lugnt och virvlande
precis som den ska.

Vill bara önska er alla en riktigt God Jul! Hoppas att det blir en underbar dag med mycket god mat och sällskap av nära och kära!

Ta hand om er, och varandra!


GOD JUL

Och så länge vara den lyckan. Nejdå, mitt mentala välmående är fortfarande på topp. Dock har sjukdomen än en gång slagit till och jag är ordentligt förkyld med feber och kroppsvärk. Förhoppningsvis har jag hunnit piggna till lagom till julafton men jag har fått ändra i mina planer vad gäller sista-minuten-julklappar, och möjligheten att få träffa en återkommen norrländning innan jul har försakats. Aja, det är inte mycket att göra åt. Jag ska lägga mig nu och sova tills jag vaknar och jag tänker bestämma mig för att vakna frisk och full av energi. Eller i alla fall friskare och på bättringsvägen.

Hoppas ni har det mysigt i allt julstök!
BYE

Klockan är 00:55 och jag är inte särskilt trött, trots att jag lyckats vända på dygnet den här helgen. Jag sitter här, upprymd, nästan som om det var dagen innan julafton och jag var sju år igen. Så fascinerad över julens mystik att jag helt enkelt inte kan sova.

Men jag är inte sju år. Och det är inte dagen innan julafton. Och den där efterlängtade mystiken och fascinationen lär inte infinna sig den här julen heller. Nej, det är inte därför jag sitter här, men ändå finns det en sprudlande känsla i magen. Ett barnsligt rus som går genom rummet, och om någon skulle se mig just nu skulle man nog kunna se hur jag lyser.

Jag tänker inte berätta vad detta något är. Eller jo, jag kan säga såhär. Det kallas oväntad lycka. Oväntade insikter. Oväntade överraskningar. Oväntade riktningar och framsteg. Framförallt framsteg. Och det är inte lycka för någon annan, med någon annan eller tack vare någon annan än mig själv. Precis. Ni läste rätt. Någon skrev för inte så längesedan; "jag är min egen lyckas smed". Och ikväll är jag faktiskt det.

För några månader sedan hade jag kunnat ge er en lista på alla de saker jag var missnöjd med i mitt liv. Allt som jag tyckte mig sakna. Men just nu älskar jag mitt liv! Jag älskar det faktum att det är ovisst, att jag inte har någon aning om vad morgondagen har att erbjuda, vilka vägar jag kommer bestämma mig för att gå. Jag älskar att jag inte är kvar på samma plats (att jag fortfarande bor hemma hör inte till poängen), att jag inte längre gör samma sak dag ut och dag in, och att jag inte längre behöver känna att just det är fullkomligt meningslöst. Jag älskar att jag får drömma drömmar och att jag får följa dem imorgon, om jag vill. Och jag älskar att mitt liv är fyllt med så mycket som jag alltid varit för upptagen för att upptäcka.

På ett sätt är ni alla en del av min lycka, för utan er hade jag nog aldrig kunnat säga att den här lyckan faktiskt är min egen. Och att jag tänker behålla den för mig själv. För den är inte särskilt ansenlig, inte direkt häpnadsväckande eller beundransvärd. Men den är min. Och det, mina vänner, är den största lyckan för mig.

God natt!

Vem hade trott att jag skulle citera Tomas Di Leva i min rubrik? Inte jag i alla fall. Men men, trots sina konstigheter är han rätt klok.

Ännu en vecka har passerat och tiden går ruskigt fort, även när man inte gör någonting. Dock måste jag säga att jag älskar min nya sysselsättning. Ja, alltså, inte att inte göra någonting utan att sjunga för gamlingarna på ålderdomshemmet solhaga här i Vindeln. Jag spelade där för första gången förra veckan och igen i Tisdag, och därmed sista innan jul. De är så otroligt söta! Och tacksamma! Efteråt kom alla fram och tackade för att jag kom dit så att de fick sjunga. En av tanterna gav mig en hård kram och en annan gick till fönstret för att kunna vinka till mig när jag gick. Blir lite extra varm i hjärtat när jag tänker på det. Äldre människor är mysiga, för det mesta.

Igår var jag ute med Tina, Emma och Inga, efter ett sömnigt och spontant dagsbesök. Hur som helst började jag och Tina kvällen här i Vindeln med lite musikpepp och styling. Sedan körde vi kosan mot stan. Vi tog oss in på Scharinska trots att jag och Tina var underåriga, ibland har man tur. Kvällen var väl sådär, lite trögstartad och kall! Men det livades upp en del när min brors kompisar dök upp, haha. Jag har nu bytt ut Tomas och har blivit den nya Bacon. Ja, Bacon är min brors smeknamn i gänget. Haha ja, käre värld.

Ska snart ge mig ut i det kyliga, men vackra vädret. Älskar det faktum att solen börjat visa sig på himlen igen. Me like.

Nu var jag faktiskt inte segast på att uppdatera så uppdatera ni andra med!

Ja ja, här kommer en uppdatering.

Drömde världens roligaste dröm inatt. Jag drömde att jag skulle bli nya superman. Och ja, superman, inte superwoman. Jag prövade hans dräkt, som passade otroligt bra vilket betyder att jag måste ha blivit rätt biff på kort tid. Funderade också på hur jag skulle kunna undvika att berätta för någon att jag var den nya superman, haha. Sen fick jag ett meddelande på en dator som förklarade hur det gick till typ :P hahah jätteroligt! Var så nöjd när jag vaknade med den stora insikten att jag faktiskt var den nya superman.

Har varit en bra helg förövrigt, mycket skratt. Skrattade så jag grät när pappa gjorde årets roligaste felsägning :P ska inte berätta vad det var för då tycker han att det blir så pinsamt. Hahahahhaa. Felsägningar är faktiskt hur roligt som helst! Det är faktiskt det.

Igår var det spelning på Svindelrockarna och det var riktigt roligt med lite livemusik. The Normals, ett Goo Goo Dolls coverband, eller de riktiga Goo Goo dolls?, spelade och ja, det var både roligt och bra musik. Sen var ju Ahead bäst som vanligt. Hamnade sedan hos Tina för kvällsfika och nonensprat tills vi var så trötta att vi bara satt i varsin soffa och skrattade.

Som sagt, mycket skratt mys och förvirring. En vanlig helg hos Hanna med andra ord.

Just det, har just gjort en ny musikalisk upptäckt; Greg Laswell. Kolla upp honom!

Allting går att förändra. Varje tanke går att slå hål på, eller i alla fall förädla. Slipa i kanterna eller helt och hållet förvandla till en ny, positiv vändning. Ibland måste man bara försöka lite mer enträget och tala högt till sig själv och sina hjärnspöken.

Jag såg solen idag, kände den, och såg hur den spred glitter över de små men ändå existerande snökullarna. Tog med evighetsmaskinen och försökte fånga känslan i megapixlar men det var okej att misslyckas med det idag.

"Detta är inte tid, bara ett slags utrymme i den"

Även om det är så,
om det faktiskt bara är en andningspaus innan nästa lopp,
nästa liv
nästa rus,
så är det någonting att leva i.

Det där utrymmet är fortfarande inte tomt,
och kommer aldrig någonsin att bli det
så länge jag fyller det.

Jag är hemkommen från en underbar resa till Karlskrona! Vi överraskade Jenny med två extra resenärer, och vistelsen präglades av högljud allsång med känsla, hysteriska skrattanfall, mycket och god mat, blottande humor, träningspass på friskis, promenad i kustblåsten, läskigt dålig film, insikter, shopping, en halvt misslyckad men rolig utekväll, årets roligaste bild. Och så vidare och så vidare och så vidare :)

Det var verkligen en lyckad resa, på alla sätt och vis. Får tacka Jenny och Jonas för att vi fick stormgästa deras hem:) och jonas borde få en guldstjärna för att ha uthärdat fyra dagar med fem hysteriska tjejor haha. Och det behövde inte bli några ledsna farvältårar då vi snart får återses till jul :)

Här kommer lite bilder!


Tre tralande jäntor på resande fot


Karlskronatösen!


Grönt gräs i november?










Mat


.. och mättnad :P


Partyyyypinglor


Helt slagna hjältar efter några dagar med oss :P


Flyttlasset hem





Nu ska jag ta och försöka göra något nyttigt. Fast i och för sig, när man är sjuk får man ta det lugnt men ja. Jag är inte dödsjuk direkt så något vettigt kan jag ju göra.

Ta hand om er!