Ja nu var det väldigt längesen jag uppdaterade, och ändå har ingen tjatat. Jag tror det är ett tecken på att det är sommar och ingen vill ju sitta inomhus när solen skiner.

NU är det äntligen över. Alla skolarbeten är inlämnade. Eller ja, bortsett från bloggen men den tänker jag inte lägga ner så mycket tid på, den får lov att bli bra. Men seriöst, igår var jag helt slut av allt pluggande. Ska bli skönt att ta sig sommarlov sen för vet ni vad, det tänker jag göra med gott samvete! Så det så!

Till veckan är det bal och jag ska säga er att ett tag ahde jag tänkt skita i alltihop. Gosh. Det var verkligen inte meningen att jag skulle ha en klänning. Jag har till och med lyckats få alla på mamma och pappas jobb engagerade. Sånt är alltid kul. Men nu hänger den här hemma, blå kort och vacker. Inte alls som jag tänkt mig men minst lika bra ändå. Det kommer bli kul! Sen är det tråkigt att inte alla kan fara och att det bara ska strula.. såtn gillas inte.
Men på torsdag ska alla vara friska och krya och fina :)

Nu ska jag antingen jobba på bloggen eller gå ut och läsa en bok? Läsa en bok lät en aning trevligare.

Förövrigt så tycker jag väldigt väldigt väldigt mycket om bävrar. Jag älskar bävrar. Bara så att det int eblivit något missförstånd på den punkten.

Jag blir så glad av Karins långa och (förlåt kewrin but it's true) förvånansvärt seriösa, och nog en aning poetiska, kommentar. Jag blir glad när jag läser på Jennys blogg att hon tänker hålla fast vid oss och jag märker, av kommentarerna hon får, att vi kommer hålla fast vid henne också. Det gör mig glad att ha Jennie tillbaka i skolan för, även om hon bara varit borta en dag, så märker man att det är en liten pusselbit som saknas. Det gör mig glad att två rödhåriga flickor, Sandra och Miranda, fick bli bortskämda med fika en dag (även om poängen var någon annan så tycker jag att alla förtjänar att skämmas bort ibland, och idag var det dessa söta rödtoppars tur). Jag blir glad när Hanna kommer från ingenstans och överraskar mig med en kram, en sån där kram som man försvinner i. Det gör mig glad när Hannah fnissar till när vi planerar studenten och tar sig an de uppdrag som behöver utföras. Jag blir glad när Madeleine visar lite naket mitt ute i naturen utan att skämmas och med ett smittande leende på läpparna.

Massa roliga saker har mött mig idag, massa saker som gjort mig glad. Men i grund och botten sög den här dagen. Så jag var liksom tvungen att skriva upp det här för att känna att jo, jag har massa grejer att vara glad över.

Min tidigare inbjudan var faktiskt seriös, även om den verkade flummig. Men jag ser att några har hängt på i alla fall :) jag menar, jag har aldrig varit ute så länge att jag sett solenuppgången. Så det tänker jag göra!

Hittills har jag inte kännt av så mycket stress men idag slog den mig ganska hårt, som en käftsmäll ungefär. ÅÅh. Jag har sju arbeten som måste göras den här veckan. Hur fan ska jag hinna det? Och det gör det ju inte bättre att jag sitter här och gnäller istället för att ta tag i det och göra nåt. Men då är det frågan; hur lägger man upp det? Gör man klart det som nästan är klart först eller börjar man med det som är mest att göra på? Eller börjar man där man har sämst betyg och behöver höjas? Ah, jag vet inte så därför tänker jag börja med att göra bort det som nästan är klart för då får man kryssa på listan och sånt känns alltid bra.

Plugga på hej och hå

Min farmor ringde nyss och frågade vad jag önskade mig i studentpresent. Vad önskar man sig i studentpresent? Ett jobb? En planlagd framtid? Ett år till? En tidsmaskin? Ett liv?

Tankarna förde mig vidare till själva studentdagen och till kvällen och studentskivan. Jag tror att det blir kul att fira tillsammans med alla studenter 2009 men samtidigt, samtidigt vill jag bara sitta med mina klasskamrater och ta vara på sista dagen tillsammans. Kanske låter det deppigt och mycket tråkigare än studentskivan men det tycker jag inte. Kanske en kombination av båda skulle vara det ultimata? Vi går på studentskiva och när vi blir less samlas vi någonstans. Och där kan vi sitta, uppradade och hand i hand, se solen stiga och en ny dag, och det nya livet, göra sitt intåg. Och göra det tillsammans, och låta det vara symboliskt för framtiden.

Se det som en inbjudan; den som vill göra mig sällskap och se solen stiga när den 10 juni blir 11 juni, är hjärtligt välkommen.

Seriöst, kan inte folk bara sluta röka????!! Det är så in i helvete äckligt och fine att ni förgiftar er själva men det stinker överallt och jag vill inte bli inpyrd av cigarettlukt bara för att jag råkar sitta bredvid er eller för att jag råkar sitta under en ventil som ni andas in era äckelångor i så att det sprids över hela skolan!! Tack för huvudvärken äckelrökare. Tack.

Så. Nu känns det bättre.

Har faktiskt inget mer värt att säga idag. Hmm. Känns otroligt skönt att när den här veckan är över ja, då är alla betygsgrundande uppgifter bortgjorda. Men ja,då ska man ju bara göra dem först också. HÖHÖHÖ. Det löser sig nog.

mmmmmmbye

Hur kommer det sig att det aldrig blir som man tänkt sig? Och att besvikelsen över detta kan vara så stor, även om det man tänkt var varken storslaget eller livsviktigt, i alla fall inte rent teoretiskt. Jag antar att livet är fullt av besvikelser och att detta nog bara är som ett sandkorn i en stor hög med sand. Aja, jag hade bara velat ha det på mitt sätt. Jamen det vill du alltid Hanna. Mmm, jag vet.

Lite bitter men ändå vaken. Jag får väl vända på saken; jag kommer kunna göra massor av läxor ikväll istället. WOHO. Det är egentligen ett sant WOHO med tanke på att nästa vecka är sista veckan av alla betyggrundande uppgifter. Jag säger hallelujah. Hallelujah.

Nu ska jag sitta och sura en liiiiiiiten stund till, sedan ta mig i kragen, acceptera och göra något annat. Om jag inte får min vilja igenom ändå, men jag betvivlar. MEN JA, jag ska sluta vara bitter. Ja, det är bäst det. MMMMMM.

God morgon världen,
farväl känslokoma och vinterblick.
Res upp och blända mig,
få mig att kisa och vrida mig i plågor,
och
res upp igen,
blända mig.
Värm mig.
Väck mig.

Det är segt med uppdatering på alla håll och de uppdateringar som görs är jättepositiva och sådant gillar vi. Kanske är det vårkänslorna som spirar? Jag tänker därför fortsätta i samma anda, den positiva alltså.

Helgen var verkligen underbar. På fredagen var jag hemma hos alexandra, såg på one tree hill och åt godis tills vi mådde illa. Det var, tillbaka, som det brukar vara med andra ord. Lördagen började med en bussresa till Umeå tillsammans med min bror och vi samtalade hela vägen. Som två vuxna människor? Ja, visst är det underligt att växa upp men ganska befriande när man inser att kommunikation syskon emellan inte är direkt omöjligt. Jag och Jenny köpte ett träd till födelsedagsbarnet Jennie, konkade runt med det runt hela Umeå stad kändes det som. Men vi bar det med kärlek och omvårdnad och nu står det planterat på en gård där Jennie kan se det varje dag.

Sedan samlades vi allihopa från klassen, hur ofta händer det? Och vi åt, skrattade, och grät tillsammans. Som vanligt. Gick ut i natten och skymtade dofter av sommar, uppbrott och band som inte riktigt går att bryta. Jag lämnade dem, åkte för att sova på min pojkes arm, sov som ett barn långt in på eftermiddagen. Sen hade vi picknick på bakgården, solade och njöt av livet. Sedan tog vi en cykeltur för att se Jenny utöva sin nya passion dans. Jag ska erkänna att jag och Olof prövade ett och annat dansmove sen. Vi åt middag hos Olof mamma och jag fick observera syskonkärlek på video, och i verkligheten. Kärlek mor och dotter emellan. Kärlek. Massa massa kärlek.

Man inser vad som är viktigt sådana här helger. Vad som egentligen betyder något och vad som kanske går att ta tag i en annan dag. Och det är nog som både Jennie och Ingrid så klokt sagt; det ordnar sig nog. Och jag tror på det.

Haha jaa, kul att jag klagar på att livet är komplicerat när det är jag som har skapat komplikationerna från början. Bra jobbat Hanna, bra jobbat. Aja, nu är det löst. Jag undrar om det är min trötthet som leder till sådana här missförstånd? Kanske. Men å andra sidan så inser jag hur mycket energi man får tillbaka när man har löst lite av de där problemen. Man borde lösa problem oftare istället för att skapa dom och sen jaga upp sig över dom. Haha ja, man lär sig i alla fall.  Men hur som helst måste jag verkligen gå coh lägga mig tidigt ikväll. Kanske till och med nio? Jag tänker satsa på det och då kanske jag kommer isäng i alla fall tio.

Imorgon ska jag och Alexandra träffas och, om jag känner oss rätt, fläska. Och som vanligt kompensera med promenad. Och imorgon fyller också någon år... JENNIE blir 19 år! Stora damen. Så på lördag ska vi TMT:are invadera hennes lägenhet och äta upp allt gott hon bakat. Mycket trevligt!

Nu tänker jag inte skriva något mer utan tänker hålla denna goda ton och nyfunna energi. För ibland måste man bara skratta åt alltihop och se att det ordnar sig alldeles för ofta för att man ska gräva ner sig.

Haha som sagt, mina humörsvängningar.
Tack och bock

Är det någon som hänger med i mina humörsvängningar? Jag gör det då inte. Jag tycker synd om alla er som måste vistas i min närhet när jag är såhär dryg. Eller så får jag bara sådana här utbrott när jag är isolerad i vindeln. Hm kanske.

Nu ska jag hur som helst leka vuxen och betala räkningar. WOHO

See ya

Jag kom inte ihåg jag var såhär trött senast. JAG SKITER I SKOLAN!! Helt ärligt. Alla dom där uppgifter jag inte har gjort, kunde inte bry mig mindre. Jag kissar på dom där jävla skrivuppgifterna, JAG VILL INTE SKRIVA MER NU! Jag vill skriva det jag vill och inte efter några jävla skolramar. ÅÅÅÅÅH. Om någon bara petar på mig i nuläget så skjuter jag den personen. Gosh, vet inte när irritationen uppstod. Måste ha varit när jag avr framme i Vindeln och inte fick sova längre. Och när jag inser att jag nog borde göra annat än se på Vänner om jag nu är så stressad. Men vet ni vad? JAG BRYR MIG INTE!




Ja, hanna bör nog gå och lägga sig tidigt ikväll.

Idag har jag gjort två poetiska upptäckter. Den ena gjordes, till min egen häpnad, på dagens engelska lektion. Vi håller på med poesi och ett antal lästes upp högt. Nu kan jag inte hitta den bara för att jag ville visa den. Aja. Men den var asbra i alla fall. Den hetter This poem. Väldigt enkelt kan man tycka men väl genomtänkt och med ett viktigt budskap. Ska ta reda på vad den hette.

Den andra poetiska upptäckten gjordes idag, när jag tänkte plugga men råkade hamna på sockerdricka.nu för att läsa dikter. Så hittade jag en som jag verkligen fastnade vid för.. eller nej, ni får läsa själva. Enjoy!


les yeux bandés; den största synd du vill begå

popplarna slår ut och jag nämner inte din kropp
vi andas in ljummet rödvin,
bränder och vissen videung
vi hissar segel för aprils död och kyligt
nystar du upp mig, du har en blå eftersmak och
absolut ingen aning
jag bygger berg av mullvadsbulor
och sjunker förstrött
bort ur dina svidande någonting ingenting
INGENTING
ska få förstöra mig såhär

fyrans spårvagn,
vodkaångor,
ibland en morgontidning och något flyktigt sexuellt:
på ytan känns du slät och pudrig och på vissa
delar är du smultronröd
stå ditt kast för du slukar mig hel,
du har gnuggat mina ögon och rostat mina kinder
nu kommer något snyggt och tungkysst

syrenerna kommer att spricka ut
det kommer att bli kaffebönor och insjövatten
keruberna kommer att kasta sina harpor,
pilar och mannagryn så det yr
flisor av flinta och tolvhundra stålsträngar
det kommer att ryka om deras naglar när
de tänjer sina bågsträngar
solen kommer att pusslas isär
och humlorna kommer att flyga som de alltid gjort

du är blank och askblond och mina
ben är liljevita
ditt skratt ligger kvar syrligt vispigt tungt i luften
och typ
när krusbären kommer eller så
då vill jag veta hur det känns


Av: billysbubblebath

Alltså varför känns det som att varje helg är ett lov? Hmm. Måste vara för att jag inte gör det jag ska och plugga. Det går verkligen inte just nu! Jag försöker men det slutar alltid med att jag sitter och gör annat. Haha åååh. Motivationen går neråt neråt neråt. Jag får försöka ta tag i det här i veckan. På nåt sätt.

Vad har jag gjort i helgen då? I fredags hade vi spelning på Tegs Centralskola och det gick väl hyfsat. Det var inte som mycket folk och vi var lite sega tycker jag? Inte dåliga, absolut inte. Det gick rätt bra, men jag kände mig seg. Aja. Det var annan mysig musik där också och sånt gillas alltid.

På lördagen satt vi inne typ hela dagen och såg på film. Tänk att göra ingenting kan vara så sjukligt nice ibland? Sen for jag och Olof ner på stan för att käka och sen se bio; Star Trek. Det var en bra film men den var ganska medium så att säga. Men ja, helt okej. Sen for vi hem och slappade ännu mer framför tv:n och den här gången fick jag bestämma film (har nog aldrig hänt hos familjen Kling, den filmgalna familjen). Så vi såg på lila sjöjungfrun! Gud va mycket nostalgi det var! Jätteroligt!

Sen idag har Olof skjutsat hem mig och nu sitter jag här. Och jag gör mest ingenting. Men borde göra massor. Ja, ajg vet, jag har sagt det x-antal gånger nu och ja, jag ska sluta. Haha.
Hoppas ni har en mysig söndag allihopa.

Haj haj

Jag har tre påbörjade inlägg som jag aldrig orkat skriva färdigt. Får väl se hur det går med det här inlägget.

Nu har jag fått min diktsamling i handen. Typ häftigaste känslan ever. Jag har försökt sprida den till så många så möjligt men har fortfarande ganska många kvar. Klassen har inte fått än i och för sig. Men men. Det är faktiskt det största jag har gjort. Jag är så stolt att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

Det känns som att den här veckan har gått fort? Eller sakta med tanke på att jag trodde att det var fredag igår. Aja, hur som helst så är det fredag och helg nu. Sjukt efterlängtat! Jag borde plugga men jag vet inte om jag kommer orka. Haha åh. MIn motivation i skolan sjunker för varje dag. Inte bra. Nej, jag får börja ta tag i det här. Ska sitta lite nu efter skolan hemma hos Olof och sen lite på söndag. Det får räcka.

Ikväll har vi för övrigt spelning på Tegs Centralskola. Spännande spännande säger jag :) Nämen det ska vara massa bra umeband så det blir nog en bra kväll.

Det här var ett väldigt tråkigt inlägg meeeeeeeen. Take it or leave it!!!

BBBBBBye

Jag tror inte på rädsla längre.
Jag har övergett skräcken som styrman
och paniken som ledstjärna.
Slängt alla tvivel
och lagt de obesvarade frågorna på hyllan.

Jag börjar om nu.
Tar ett nytt steg i en annan riktning.
Och va inte rädd,
jag försvinner inte.
Vi går åt samma håll.

Jag tar hoppet i höger hand,
tilliten i den vänstra,
syr ihop dem till ett lapptäcke av
drömmar.

För framtiden är inte ensam,
inte ens mörk.
För jag vet att jag får behålla er,
vet att vi kommer ro ut på okända vatten
med varandra som enda livboj,
och att det gör vattnet så mycket klarare,
så mycket säkrare.
Och hoppet från trampolinen
tusen gånger tryggare.

Jag tror inte på farväl.
Inte ens på simpla hinder såsom tiden.
Jag tror på framtiden.
På oss. På mig själv.
På livet.
Och på att hela världen
är lika stor eller lika liten
som vi gör den.

Kom,
så gör vi den till vår.

Jag sitter nedanför mitt fönster, på utsidan, på garagetaket och njuter av solsken och musik. Precis såhär ska det vara, såhär vill jag vakna varje morgon.

Idag står flytt och plugg på min att göra lista. Jag borde vara orolig, oerhört stressad med tanke på att vi har prov imorgon på något jag inte läst en enda mening till. Men av någon anledning finns det ett lugn idag. Eller en obryddhet. Hur som helst så tänker jag plugga och hoppas på det bästa. That's all I can do.

Jag och Jenny skapade förresten en ny uttrycksform igår. Sms-poesi? Ska vi kalla det så? Aja, det var intressant i alla fall.

Jag tackar för den långhelg, tackar alla inblandade. Det var behövligt.
Solsken till er alla!

Ibland kommer orden lite för sent,
andra alldeles för trevande.
Men så plötsligt strömmar tårarna,
fridfullt och med lättnad,
under stängda ögon.

Och när man tittar igen
är himlen alldeles klarblå,
utan minsta antydan till moln
och så är man
alldeles
fri.

Okej, de senaste inläggen är inte sammanhängande och det är inte meningen heller.

Jag är ofantligt trött idag. Fast tröttheten började nog redan igår tror jag. Men solen skiner på mig och fyller på batteriet lite grann. OCh sen är det ju, har varit, långhelg och det gör ju varje studerande själv lycklig! Det är liksom bara lördag idag! Askalas!

Och nu spricker solen igenom molnen så jag ska steka en stund.
SEE YA

Hon har lämnat armbandsuret liggandes på köksbordet
för att slippa bära med sig
tiden.
Slippa den tickande känslan av att
allt
bara rinner iväg.

Hon går
på tidlösa stigar,
söker någon att fråga om vägen,
eller någon att hålla hårt i handen.

Trädtopparna vajar,
i takt,
och viskar skräckinjagande om
decennier
årskiften
dygn.

Hon har sagt att hon inte är någon flyttfågel
men plötsligt flyger hon högre
högst
bara för att få lämna mark.

Men innan hon passerat de sista takåsarna,
tittar hon ner,

och faller.

Kanske är det de gånger
man står på en upphöjd plats
och ser ut över den där världen man sett
tusentals gånger
men som nu verkar vara så mycket större, bättre,
så mycket mer din.

Jag står på den där platsen,
ser ut över det vårande landskapet
och låter forsens dånande lek tysta oroligheterna i mitt huvud.

Platsen har varit min länge nu,
och jag har delat den med människor
som säkert ansett den som sin.
Men de har aldrig återvänt.
Jag sätter mig i gräset,
slår mig ned bredvid minnena,
tar deras händer och tillåter mig själv
att återvända.

Här kysste jag någon för första gången.
Med rädslan i halsgropen
och hoppet mellan fingrarna,
försvann jag i någon annans famn
under hans jacka
och lämnade mitt hjärta där.

Åtta, nio unga själar,
sittandes på kanten till branten
önskade sig någon annanstans.
Vi såg på varandra
undrade vilka vi var,
hur vi kommit hit
och hur vi skulle komma härifrån.

Plötsligt var vi bara två,
fast beslutsamma om att
ingen annan förstod,
eller hade förstått.
Och att den där stora världen var
för stor,
för tung,
för våra sköra axlar.

Nu sitter jag här,
ensam,
drar handen över det torra gräset
och inser att jag inte minns
hur gräset kändes
för tre år sedan.

Jag reser mig upp,
ger landskapet en sista blick
och minnena en sista omfamning.
Här finns ingenting kvar att älska.