och jag har försökt sammanfatta 2014 

på alla sätt

men inte lyckats

vart ska jag börja? 

Vilka minnen,

fragment

ögonblick

ringar in ett helt år?

Ska jag skriva om

Pridefestivalen och alla dess färger,

mina ord mitt ibland dem,

som fick beskriva dem?

Borde jag berätta om studierna

som gjort min rygg sned

men hjärtat fullt?

Där jag funnit vänner,

blivit en del av en trio

att skratta

grubbla

fundera

filosofera

förbryllas

åt samma saker 

tillsammans med.

Ska jag också nämna Gunnar,

hur jag fått lära känna honom

och fått äran att formulera hans historia

och hur den uppgiften gjort mig såväl engagerad

som livrädd?

Ska jag beskriva sommaren

mellan hemmen?

Den som spenderades på klipporna,

i trädgården,

i verkstaden,

i sommarstugan,

i torpet

i solen

i värmen

under björken

i allt som grönskade så vackert?

Och om jag missar att skriva om hösten

om hur mörkret grodde moln i huvudet emellanåt

och att jag tände ljus i hela i huset

läste böcker tills orden nästan

bara nästan

vittrade sönder?

Och om allt det bara är en droppe

i det hav som ett år rymmer

och inte alls ger en blick av hur mitt 2014

banat sin väg genom mitt liv

borde jag kanske istället

inte säga något alls?

Eller är avsaknaden av orden

värre än allt annat?

Så jag tänker att jag lägger min kraft

på min årliga önskan

och för 2015

önskar jag kan ge mig just kraft,

styrka att styra mig själv framåt

mot allt det jag vill

och tror på.

Jag vill egentligen inte ringa ut något,

istället lägger jag alla minnen

fragment

ögonblick

i en ask

och bereder plats åt nya.