Paniken

Jag har en otroligt bra och händelserik helg att berätta om (MELISSA HORN VAR HUR BRA SOM HELST!) men just nu kan jag inte tänka på annat än de där förbannade ansökningarna. Seriöst, jag har panik! Hur ska jag kunna skriva fyra bra ansökningar på såhär kort tid? VARFÖR har jag skjutit upp det? VARFÖR kan jag inte skriva ett personligt brev? Och VARFÖR verkar det inte finnas ett enda exempel på hur ett personligt brev till en folkhögskola skulle kunna se ut? Är det någon skillnad på ett personligt brev till ett jobb? Ska det vara formellt? Eller ska det vara skrivet mer avslappnat, mer poetiskt? HUR FASEN GÖR MAN?

Jag vill inte skicka iväg något som känns som en enda stor chansning. De kommer öppna min ansökan och bah; "ehhh.. okej, hur hade hon tänkt här?" och sedan lägga mig i högen för dom-som-aldrig-får-sätta-sin-fot-här. Det kommer sluta med att jag inte kommer in, att jag blir kvar här i Vindeln FÖR EVIGT, och slutar som kassörska på Ica. Ja, så kommer det bli.

Nej, så kommer det väl inte bli men seriöst. HUR SKA JAG SKRIVA?
Hjälp
någon
tack.



(slut på avreagering)

Kommentarer
Postat av: Miranda

Sluta tacka ner på kassörskor på Ica... :(

2010-03-29 @ 01:07:15
Postat av: Hanna

Nämen Miranda, det är skillnad på att jobba på Ica i Umeå :)

2010-03-29 @ 07:52:50
Postat av: Oskar

Bli pizzabagare ist :)

2010-03-29 @ 15:34:03
Postat av: ingrid

Annars skriver du som du känner blir rätt, bara babbla på om det DU tycker är relevant, och sen om det är annorlunda är det ju ENDAST bra, eftersom de då faktiskt kanske kommer ihåg dig istället för alla som skriver "Hej, jag är en glad, snäll tjej på 19 vårar", liksom...

2010-03-29 @ 16:24:16
URL: http://klingy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback