Och så finns det dem som ger mig sömnlöshet av sin frånvaro. De som lever sina liv vid mina rötter och som gråter älskar arbetar förklarar försöker fångas fångar utmanar rasar skrattar somnar på en annan plats, och som jag önskar mig till så många gånger. Och så finns det dem som spritt sig över landet, som skapat allt det där och som gör allt det där som upplever allt det där och lite till, någon annanstans och som jag önskar till mig. Och alla ni, alla, håller ni mig vakna med era uteblivna vardagsvagnar sammankopplade till mitt lok och det kanske inte gör så mycket att det är så för ni finns med längs rälsen. Ändå.