Innan jag kände dig

Det kanske är dags att säga någonting.

Sitter i en lägenhet som är vår fram till den sista januari 2012 (visst känns det långt bort?) och som vi har gjort till våran genom att styra möbler, fylla bokhyllan med böcker, sovrummet med en säng, kvadratmeterna med tedochhannasymfonier.

Nu är vi här, mitt i den nya vardagen och det nya livet. Men, det är inte så nytt. Vi ser på vänner precis som förut, sitter vid datorn som förut, läser, skriver, nynnar, som förut.

Och ändå, ändå inte riktigt som förut.

Han har fått en vardag, jag hittar på min, njuter och avskyr min, på samma gång. Att den är så tom, att jag ibland inte ser till att fylla den med någonting jag saknar tid till annars. Att jag ibland fyller den med precis vad jag behöver. Tid. Tidlöshet.

Hur som helst sitter jag här och tänker, att den här sommaren kanske inte är slut än. Ändå.

Kommentarer
Postat av: stini

åh hanna, då förstår du vad jag har försökt fylla hela tiden den här sommaren. all tid. fast jag tror jag måste erkänna såhär nära slutet att det kan ha varit den bästa sommaren någonsin. & nej nej nej den är inte slut ännu. (ps. grattis till lägenheten, hur fint som helst låter det faktiskt!)

2011-08-18 @ 13:14:04
URL: http://pancakeheart.blogg.se/
Postat av: Hanna

Stina, det låter helt underbart, att den här sommaren har varit den bästa någonsin. Då spelar det nog inte så stor roll vad tiden gått till. Nej visst finns det lite värme kvar att hämta! (ps. grattis själv till göteborg!)



2011-08-18 @ 15:06:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback