Tillbaka i vinterlandskapet
där det där vita är som mjuka tystnader
som bomull runt husknutarna
som stänger ute allt
oönskat oväsen

Det är tyst
och jag njuter av det
och av att vakna till familjeskratt en våning ner
att gå runt i tjocksockar och koftor
pyjamas
och julefrid

Julafton har passerat
nästan obemärkt
och ändå har jag allt sparat genom olika sorters linser
lillans skratt är det jag kommer ihåg allra mest
hennes kvicka steg
och fyndigheter
och så såklart alla andra, runt det där bordet
samlade
jag är nog min morfar upp i dagen, sådana här dagar

Och just det
att träffa kända ansikten på stan
att nästan springa rakt på dem
känns väldigt fint

Sedan
att stänga in mig på rummet
och prata med den andra familjen
den i andra delen av Sverige
och höra hur han lyckas slå bort alla mina rädslor
trots de där många milen emellan oss
det gör mig lycklig
ända ut i tårna

Men nu är det juldagen
och den innebär att krypa upp i en soffa
se en bra film tät ihop med familjen
och
äta
och
äta och
äta