Havet har frusit och det fortsätter snöa. Våren känns långt bort.

Men värmen nära. Stressen går över rätt lätt om man låter sin pojkvän bre en macka åt en, ringa mamma och höra pappa virra i bakgrunden och lillebror le. Och sedan veta att ett glatt gäng väntar i köket för att fira någons födelsedag med mat och onyttigheter. Allt sådant hjälper för det mesta

Det är snart lov och jag ska inte åka hem. Visst, det känns lite i saknaden att inte bege mig till Norrland, men det känns väldigt spännande att få besöka Varberg och se bitar av någons värld. Den innan man var en del av den. Så det känns fint.