Lördagarna som nästan aldrig börjar

21 år
och inte direkt klokare

Har stått inför havets alla vindar och dansat på en strand i solnedgången.
Har hållit någon närmare.
Har skrattat på led.
Har vaknat och sett vårsolen landat i mitt knä och inte gått sönder det minsta.
Har saknat någon som aldrig kommer tillbaka men som alltid
finns här ändå.
Har längtat till sommaren.
Har längtat hem.
Har längtat bort.
Har längtat hit.

Är glad, trött och tänker ge mig ut i vårsolen.
Promenera på asfalten och tänka att
allt är närmare än vad man tror.
Det är det
faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback