Det känns skönt att för en gång skull välja en film som uppskattas. Det är konstigt hur nöjd man kan bli av så lite. Det är konstigt hur lycklig man kan vara. Eller nej, egentligen inte så konstigt alls, bara väldigt härligt.

Jag har sportlov men befinner mig inte på hemmaplan utan är istället på någon annans hemmaplan som presenteras, visas upp, inkluderar mig. Jag vaknar med en hund på magen bredvid en Ted som snarkar i en säng som faktiskt rymmer två personer. Jag spelar Nintendo Wii och gillar The Ark tillsammans med husets lillasyster. Hoppar över kallpratet med svärmor.

Med andra ord har jag det rätt bra här i Varberg. Trots det finns en liten uns av hemlängtan. Den till mamma och pappa och lillebror och farmor och mormor och småkusiner och vännerna som är långt borta de gånger när man vill ha dem så nära det bara går. Extra nära. Men. Jag vill tro att avstånd sällan räknas i mil.

Nu börjar det blir dags för att lägga sig. Yoshi (hunden) har börjat buffa i täcket, om än fortfarande med en uns av bus i blicken, så är det dags för sömn.

Sov gott.