Sommarlängtan under morgonljumma täcken.

Huvudvärken dunkar bakom ögonen, gårdagens tankekrig kapitulerade precis där under och idag skaver ruinerna. Med kroppen tung av sömn och känslotömning reser jag mig upp. Tänker att
ibland måste man få skaka av sig det som rasat; besvikelserna, insikterna, det av sig själv som var armerat med gevär och kanoner.

Men dagen efter är ändå baktung, långsam, trots att förlusten var en vinst.