Du byggde om mig

I lördags var det ett år sedan jag somnade på din axeln för första gången
första gången vi kysstes
i ett höstligt studentrum på Gotland

"Jag tror vi kommer få det bra i verkligheten, du och jag"
och nu står vi där, mitt i självaste verkligheten
och det finns ingen verklighet i världen jag skulle vilja byta ut
mot vår
Egenvärldsbarn
och hjärträtt hela livet
och Du är vacker i huvet

som ingen annan är vacker



(jag älskar det faktum att det här inlägget blev otroligt internt



och jag älskar dig)

Du gör mig lite tårögd (jo jag vet att jag har blivit lite sentimental på sistone)



Ni är så fina, så väldigt fina. KRAM till er båda!

Jag måste bara få säga att jag minns det som om det var igår när vi satt där på Teds rum hela klassen och man verkligen såg hur kära ni var (och Karin och Linus med givetvis).

Grymt fint! Haha, vad rolig du är Kristofer! saknar er alla

Och jag älskar er båda!!! <3

Tack så mycket för alla fina kommentarer :) kul att se lite annars hemliga läsare ge sig tillkänna med en kommentar ;)



Kram på er alla!!

Och det lät som en pik att ni gav er tillkänna, det var det icke :)