Att ha henne sittandes mittemot mig
vid köksbordet i lägenheten
se henne le och höra henne prata
att äta pepparkaksdeg och
dricka te
tillsammans
känns så fint att jag önskar att
Bromma
låg precis bredvid Umeå
bara ett kvarter bort sådär

Men så konstaterar vi ju att
jo men
(med extra bred norrländska)
att det känns då åtminstone som så
och det är väl egentligen det som spelar roll

*

Och annars då?
Jo, jag och vår tillfällige inneboende
gör kylskåpspoesi och konstiga ljud
sover ut mitt i veckan och vaknar till
julmusik
och får mig att längta till jul och hem
där mamma sitter vid köksbordet och äter frukost
i morgonrock, läser tidningen
och där pappa har somnat på köksoffan
efter att ha skottat snö
och utropen från vardagsrummet
tyder på att båda mina bröder är hemma
och spelar spel, igen

Och ikväll då?
Jo, vi spelar piano,
jag är vänsterhanden och han högerhanden
och så sitter hon vid bordet och pysslar
och på något vis försöker jag tröttna
på alla diverse saknader
som river och sliter litegrann för ofta
och istället uppskatta de väldigt fina besöken
från vännernaSverigerunt och familjen, och
den där lägenheten på spannvägen
med trägolv och blombrokiga gardiner
och den fina känslan av hem
som infunnit sig